#139. 05-22-06 LA CA: 2316 hrs. I have to get up at 0500 to go to the studio and work on the TV show. I will be doing a lot of teleprompter reads and in the afternoon I will interview Michael Chiklis from The Shield. I love that show.

Henry Rollins

Så Henry Rollins tittar på the Shield? Henry tittar på TV!? Bisarrt eftersom han verkat vara ett av mediets värsta fiender—men som vanligt är han väl bara emot allt skräp som visas där. Men den där intervjun med Chik låter intressant. Undrar om det var till hans egen tv-show eller till radioprogrammet.

Ursprungligen var det tänkt som en ligga-i-sängen-film i torsdags men det blev aldrig av. Sedan på fredagen och lördagen plöjde jag resten av Odyssey 5—världens nästbästa sf-serie, givetvis nerlagd av Showtime—och plinkade på gitarren så då blev det inte heller av. Men nu! Nu jävlar! Världen bästa fiskefilm.

Spielberg må inte vara så nöjd med resultatet numera, men vem fan bryr sig om vad han tycker? Inte som om att han anträngt sig för att göra bra film efteråt. (Jag är fullt beredd att kalla Raiders of the Lost Ark och Empire of the Sun för misstag i hans försök att vara dålig.)

Det finns säkert en fallang där ute som tror att det finns en annan fiskefilm som är bättre, men nej, de har fel. Objektivt sätt. Att fiska haj är bättre än att fiska val—i varje fall historiemässigt. Sedan är boken som valfilmen bygger på så usel att det knappast går att beskriva den utan att låta som en sjöman.

Nej, hajar ska det vara. Så länge det inte är en ny hajfilm där de använt datoreffekter för de suger.

Gamla filmer i nytt ljus:

Såg Blues Brothers igår—tror mina föräldrar bara har bioversionen, den som “aldrig” ska ha släppts på video tidigare. Inte första gången sådant händer—versionen av Army of Darkness som fanns på video här bestod till exempel till hälften av bio-versionon och till hälften av director’s cut-versionen och det på ett bra sätt. Vi fick de bästa av båda. Men Det har ignet med det här att göra.

BB har kanske lite mer soul än blues, ungefär en 12:1 ratio, men nu ska vi inte vara petiga. John Lee Hooker var ju med och han gav även ut lite på Stax så jag antar att det är okej på något vänster. Filmen i sig är inte vad jag skulle vilja kalla kvalitativ, utom möjligen på musikaldelarna. Men den är bra ändå. Allt behöver ju faktiskt inte vara bra konst, det räcker med bra underhållning också så länge tejpen i kanterna inte släpper allt för mycket.

Agerandet i vissa fall i filmen är… Eh, ärligt talat? Katastrofalt. Några av musikerna borde i efterhand inte fått en replik. Det finns element som kommer från ingenstans, antagligen har de någon basis i Dan Aykroyds 350-sidiga cementklump till utkast. Den håller inte ihop alls, men ändå så gör den det under tiden man tittar.

De ska göra om the Prisoner. Jag brukar inte var den som automatiskt tror att remakes är dåliga, och den här har faktiskt Christopher Eccleston i huvudrollen som nummer 6. Men samtidigt, Sky One?! Inte riktigt de som man brukar associera till brittisk kvalitetstv. Tvärt om. Deras förra sak, Hex, om lesbiska häxor var dödligt tråkig. Förstod inte hur de lyckades med det.

Originalet från 60-talet med och av Patrick McGoohan är spionseriernas spionserie där de inte framställs positivt—någon av sidorna. Jag tvivlar på att den nya kan ens komma i närheten av ett sådana mindfuck som den serien hade.

Efter några år med lite svackande produktioner — fast inte så mycket som det verkar utifrån — så börjar britterna åter igen ta tillbaka sin position som tv-producenter. Vi har fortfarande inte fått veta om the Ghost Squad får någon uppföljarsäsong, men de få avsnitten som finns har mer integritet och kvalitet än något som kommit ut ur HBO och då ligger den på reklamkanalen Channel 4. Ni vet, kanalen som med jämna mellanrum lägger ner en Chris Morris-serie på grund av att de fått olustkänslor av innehållet.

Ungdomsserien — för så måste man nog trots allt fortfarande se den — Doctor Who sparkar häck med tråkmupparna i Battlestar Galactica på alla sätt och vis — utom möjligtvis på det politiska planet, men där brukar å andra sidan BSG rätt stendumt lägga krokben på sig själv. Senaste avsnittet fick mig faktiskt att tvivla på att alla kommer att överleva, trots att hjärnan försökte skrika “nej, de är fasta karaktärer din idiot!”

Kudos som med Spooks och framförallt med Life on Mars och Hustle som omdefinierat coolthet utan att behöva ta till snabba klipp, kampsportsestetik och idiotiska cliffhangers i varje avsnitt. Hustle lcykades även göra i stort sett varje avsnitt fristående och den har en av de bästa vinjetterna: snygg och omtittbar.

Och så Green Wing. En komediserie som på en och en halv säsong fått in mordförsök, incest, kannibalism, mord, nekrofiliantydningar och säkert mer som jag inte kommer ihåg just nu. Den har även skrotat hela konceptet med att humor bara får vara i halvtimmesdoser — kanske inte en sådan stor revolution egentligen, men det måste ju börja någonstans.

Fast å andra sidan, så här har de hållit på ett tag nu, det är bara det att vi inte fått se det. Vi fick Black Books, alltid något och jo, jag gillar den en hel del. Men samtidigt fick vi inte ens veta om existensen av Spaced, i mitt tycke en av de bästa serierna någonsin. Chris Morris är sönderignorerad trots att hans Nathan Barley var en av de bästa sakerna från förra året — trots att vissa saker i serien kändes lite efter sin tid.

De klarar till och med av att göra göra sketchprogram, även om jag personligen är rätt ambivalent om deras försök. Antagligen är Snuffbox uselt eller genialt. Jag har inte klarat av att bestämma mig.

Faktum kvartsår lik förbannat: brittisk tv har mår bättre än någonsin de senaste åren. Men ingen utanför öarna tittar, allra minst Sverige.