Topp fem sevärdigheter från tågen mellan Alvesta – Stockholm.

1. Willys fyndlager – man kan gå runt i timmar. Stället är lite som Knalleland fast med utgångna matvaror.
2. Grässavann utanför Linköping – autentisk gräsplätt som efterliknas afrikanska oaser i Disney-filmer. Lejonet däremot är inte autentiskt alls, utan är en vattenbuffel med fasttejpad pläd.
3. Golfbanan i Norrköping. Passa även på att se kraftverket som ligger precis jämte. Gör man en dubbelslice med bakåtvolt så hamnar bollen där. Attans.
4. Åby-stationen. Nergången och lite sluskig, den har inte varit i bruk sedan rikskändisen Börje “Jo” Johansson satte livet till genom att helt sonika bli fastklämd i biljettluckan.
5. Södertälje bilförvaring. Har man tur kan man få se VM i kreativ bilstöld när man ska plocka ut en instängd bil utan att flytta de utanför. Kan man ta flera av samma model samtidigt så är det bonuspoäng.

Vi är några stycken som sätter ihop blandskivor, skriver texter om låtarna och skickar dem runt till varandra. Person ett skickar till person två som skickar sin till person tre och så vidare. Det brukar vara reglar om låtar eller teman; den senaste var att i låttitlarna så måste det finnas med ett ord i från föregående spår och att skivan var tvungen att börja med en låt som hade ordet “ballad” i sig.

Min senaste såg ut så här och var ett jävla pilljobb:

Låtlistan:

1. Chainsaw Kittens – Ballad of Newsman 5 (3:06)
2. The Gun Club – Watermelon Man (4:10)
3. The Flaming Lips – Kim’s Watermelon Gun (3:21)
4. The Breeders – Happiness is a Warm Gun (2:46)
5. Tom Waits – Misery is the River of the World (4:25)
6. Frank Black – Bad, Wicked World (1:58)
7. Led Zeppelin – Good Times Bad Times (2:46)
8. Spacemen 3 – Feel So Good (4:56)
9. Compulsive Gamblers – Feel Good Music (4:10)
10. Pixies – Rock Music (1:52)
11. Brian Wilson – Roll Plymouth Rock (3:48)
12. Thea Gilmore – Heads Will Roll (2:33)
13. Jeffrey Lewis – If you Shoot the Head You Kill the Ghoul (2:46)
14. Sonic Youth – Pipeline / Kill Time (4:35)
15. The Fall – Wrong Place, Right Time / I Can Hear The Grass Grow (7:02)
16. Giant Drag – High Friends in Places (3:10)
17. Pretty Girls Make Graves – If You Hate Your Friends You’re Not Alone (2:40)
18. The Television Personalities – No More I Hate You’s (2:47)
19. Johnny Boy – You Are The Generation That Bought More Shoes & You Get What You Deserve (3:11)
20. Deltahead – Why Don’t We All Get Down? (3:51)
21. Hamell on Trial – When Bobby Comes Down (2:29)
22. Thunderbirds Are Now! – When it Comes to Elements, Hydrogen is Titz (2:24)
23. The Jesus and Mary Chain – Happy When It Rains (3:36)

Kommande skivor att se fram emot:

• Frank Black: Fastman/Raiderman (juni, Back Porch)
  Det kanske inte är en ny Pixies-skiva, men Frank själv är inte fel det heller. Hans förra, den som han spelade in i Nashville på en vecka, var riktigt bra så när som ett fåtal punkter.
• Sonic Youth: Rather Ripped (juni, Geffen)
  Sonic Youth blir pop, fast fortfarande bra.
• Johnny Cash: American V – A Hundred Highways (juli, American)
  De sista American-inspelningarna han och Rick Rubin gjorde. Så det är raspigt, avskalat, och rätt bittert.
• Greg Graffin: Cold As The Clay (juli, Anti-)
  Nej, det är inte en ny American Lesion. Det här ska vara något annat.
• Thea Gilmore: Harpo’s Ghost (augusti, Sanctuary)
  Thea turnerar i England. Varför ska britterna få ha allt kul? Att det här kommer bli årets bästa skiva är redan klart, men frågan är med hur mycket.
• The Black Keys: ? (september, Anti-?) – Ny stökig bluesrock när den är som bäst.
• William Elliott Whitmore: Songs of the Blackbird (september, Southern)
  Höll på att dö av krupp när jag inte hittade den här någonstans i förrgår. Jag hade missat releasedatumet. Nedrans.
• The Donnas: ? (Någon gång i höst, Atlantic)
  Gold Medal var skivan jag nog lyssnade på mest hela förra året, så förväntningarna kanske är lite för höga.

• Mina hårddiskar är döpta efter medlemmarna i the Pipettes.
• Jag tycker 13 Ghosts (nej inte de 13 Ghosts, utan de andra) gör Misfits bättre än någonsin. Trots att de bara gör instrumentaler. Surfmusik instrumentaler.
• Min hals känns rostskadad och som om någon gått lös på den med en stålborste.
• All the President’s Men är utmärkt att ligga och titta på sent på nätterna.
• Folk som ogillar Adam Green och Jeffrey Lewis måste förgöras för de är onda. Men annars tror jag inte på att se saker i svart/vitt (förutom fotografier).
• B-ackordet på gitarr är min nemesis.

Flaming Lips imorgon, vilket givetvis kräver ett inlägg men eftersom jag redan haft ett snabbt-informerar-jox senast så måste jag ha liiite mer innehåll.

Topp fem riktigt gamla Flaming Lips-låtar

1. Chrome Plated Suicide
   På sätt och vis låter mycket från skivan Telepathic Surgery som om de upptäckt Sonic Youth. Inte för att vissa av deras tidigare saker också lät som det, men här är det mer än bara några som försöker skapa oljud utan snarare som om de plockat isär Sonic Youths ljudbild och satt ihop den igen. Muttrar och kugghjul blev över men istället fick det plats en ölkylare mitt i det hela istället.
   
   
2. Everything’s Explodin’
   Egentligen är det ingenting speciellt med låten förutom texten. Gitarrerna använder standardriff och trummorna pukar på mer glatt än bra, för att inte tala om det där gitarrsolot. Men ta mig fan, det fungerar. Det är så opretantiöst på något sätt, trots solot, eller kanske tack vare det. Från skivan Oh My Gawd!!! som för övrigt låter som en väldigt opolerad testkörning inför Telepathic Surgery.
   
   
3. Trains, Brains & Rain
   Först trodde jag att det var Mark Coyne som sjöng, fast den villfarelsen försvann med refrängen. Inte den allra bästa ljudbilden det bör erkännas, trummor och gitarrer dränker en hel del, men rejält charmigt. Från Hear It Is.
   
   
4. Anyway, Anyhow, Anywhere
   Också från Hear It Is, en cover på the Who. Gjord med fullt av råa gitarrer och mer gärna än bra-attityd vilket gör att vissa antagligen anser att det är en slakt på originalet. Lyssna inte på dem. De har fel. Lyssna bara på basen!
   
   
5. Right Now Redneckpunk från Telepathic Surgery.
   *