När Jon Langford flyttade från Wales till Chicago i början av 90-talet så hade det inget med musik att göra. Tvärt om, för det gjorde det hela lite svårare för bandet han varit i sedan -76 att träffas regelbundet – vissa bandmedlemmar följde efter och det var aldrig tal om att splittras, det skulle kräva en större kraftansträngning än att bara fortsätta. Så det hela berodde på personliga och politiska saker, vilket är svårt att tro när man ser hur mycket han gjort i Chicago sedan han satte ner foten där.

För han har hur många projekt som helst. Antagligen tack vare att det där genombrottet aldrig riktigt kom har han aldrig stagnerat och fallit in[...]

{ läs vidare }

På My Old Kentucky Blog hittade jag en radioinspeling av Jenny Lewis—bland annat framfördes en ny låt som borde ha ett namn men inte har det. Bra inspeling, så folk borde ladda ner.

Helt ovidkommande till detta så har Beatnik Filmstars låt “O, Minus 16, Minus 3, 0” ett störande pip i förgrunden. Enerverande är bara förordet. Det var till och med jobbigare än de låtarna på Garbages “Beautiful Garbage”-skiva som påminde mig om att tugga folie.

Bootlegs med Tom Waits brukar vara intressanta. Ta till exempel när han gjorde Storyteller för VH1 – för övrigt en av de bästa storyteller-avsnitten någonsin. Avsnittet som visades var censuerarat och klippt till runt en timme med reklam, medan den bootleg som sedan ploppade upp på Internet var hela föreställningen på närmare två timmar. Två timmar låtar och lögner om deras ursprung. Visst, det gick inte att se honom i den versionen eftersom det bara var i ljudformat men det var längre, omtagningar av hela låtar och en massa annat som gjorde det hela bättre än på tv.

{ läs vidare }