Jag har suttit och läst David Harveys The Urban Experience, Iain Sinclairs Lights out for the Territory, Brian Woods Local, och delar av Mervyn Peakes Gormenghast och Tony Wilsons 24 Hour Party People. Jag har sett avsnitt ur the Wire och Google Earth:at mig fram och tillbaka. Jag är säker på att några redan luskat ut vad jag funderar på. Musik till städer.

Nej, inte sådant man lyssnar på när man är ute och går. Utan något djupare, sådant som verkligen definierar platsens själ. Det genuina är svårt att nå, eftersom man alltid är subjektiv, så det blir alltid godtyckligt i vad som[...]

{ läs vidare }

Complete experiences in three minutes, that you can replay again and again.

Warren Ellis och hans idéer om 3-minuters singelformat för serietidningar har fått mig att fundera lite. Jag tror han begränsar sig lite för mycket. Alla hans egna experiment på den fronten har varit korta saker som i sin strävan att vara fristående kopplat bort emotionell resonans. Visst, de har varit underhållande på alla sätt men när man läst två nummer i följd så har något saknats, åtminstone jag har känt mig lite smålurad för det ger inget mervärde.

Det har inte att göra med att han inte kan,[...]

{ läs vidare }

Brian Wood har antagligen gjort årets två viktigaste serietidningar—bägge två hade premiär nu i november—, DMZ och Local. Detta under ett år då Grant Morrison fick påbörja sitt maxiepos Seven Soldiers, by-the-numbers-serien All-star Superman med Frank Quitely (som antagligen kommer hyllas av alla spandexgangsters) och mer personliga saker som Vimanarama. Det är som om att Brian gått fram lite försiktigt i skuggorna och sedan när man minsta hade anat det sprungit fram och gett Grant en[...]

{ läs vidare }