Det finns fyra pågående serier där staden finns med som ett levande väsen. Ja, jag har blivit smått besatt av städer. Det kanske går över snart. Vem vet.

The Wire. Friday Night Lights. Gilmore Girls. Deadwood. Någon vill säkert argumentera för Life on Mars men jag håller inte med. Den pulserar inte, jag känner inte andetagen med varje vägg som passerar. Den är mer som en projektor mot en duk. Vilket är synd eftersom Manchester i sig är en oerhört bra karaktär med alla sina paradoxer. Givetvis finns det mer serier där staden är viktig, till exempel Rescue Me, men den blir inte en del av serien. Om du förstår vad[...]

{ läs vidare }

Pannkakor före och efter Deadwood. Det hela summerar rätt mycket vad serien går ut på under säsong två, när handling inte längre är viktigare än utrop som “San Francisco! Cocksucker!”

Nyutgåvan av Silverado har ett underligt kommentarspår. En grupp westernhistoriker sitter och kommenterar, dels vad som är fel och dels hur filmen förhåller sig till andra westerns. Intressant värre då de pratar om både saker från John Ford (inte att förväxla med den lysande författaren John M Ford) och och nyare saker som Deadwood. (Deadwood nämns ofta i samband med språket vilket är rätt självklart eftersom hela den serien egentligen bygger på svordomarna. I varje fall i säsong[...]

{ läs vidare }

Jag har börjat se om Carnivàle för första gången. Vissa avsnitt har jag sett två gånger, men större delen bara en gång. Så det var dags nu, och direkt när Michael J. Anderson (vi är inte släkt) börjar med sitt introduktionstal i första avsnittet så svär jag åt HBO. För serien är lysande, bitvis lite saktfärdig i mitten av säsong ett, men fortfarande hur bra som helst. Antagligen det bästa HBO någonsin har gjort. Slutet på säsong två—som blev den sista—var den bästa säsongsavslutningen under hela året. Tyvärr är det också bara slutet på akt ett i historien och resten får vi antagligen inte veta. Förbannade HBO.

{ läs vidare }