En på Tim Powers-mailinglistan har gjort den här kortfilmen (fast han var inte ensam om det givetvis).

This was an entry in a 48 film-making competition. Written, shot and edited in 48 hours. Music also written and recorded in the 48 hours. It’s about 9 minutes long and cost about $100 to make.

De fick några slumpmässiga element som skulle vara med också, så det gick verkligen inte planera mycket i förväg. Riktigt coolt.

Det finns vissa meningar som jag har svårt att greppa när de kommer från specifika människor. Som på kommentarspåret till the Fly där David Cronenberg beskriver hur de improviserade fram en scen med “We were just fooling around like we often do”. Fooling around och Cronenberg går inte riktigt att få ihop. Samtidigt, om jag ser till vilka filmer han har gjort tidigare, så borde det inte vara så svårt. Rabid är ett namn som ploppar upp och den måste ha varit väldigt lättsam under inspelningen.

Men samtidigt, även i de tidiga “skräck”-filmerna finns det ett allvar i grunden av[...]

{ läs vidare }

En människa som vill vara anonym summerade lördagen rätt bra. A View to Kill är praktusel, jag vet inte om jag kan förlåta den anonyme för att han fick oss att se den. Verkligen verkligen hemsk film, även om bildäcksscenen under vattnet gav skrattkramp.

I övrigt har rätt mycket varit trist, väldigt trist. Antingen det eller så har jag varit rejält full, för jag kommer inte ihåg att ett skit har hänt. Eller jo, jag fick reda på att ett visst bildbehandlingsprogram kraschar i tid och otid om man har Intellimouse 6.x installerat. Det verkar rejält dumt.

Och[...]

{ läs vidare }

Det har gått en vecka sedan jag såg David Lynchs Inland Empire. Efteråt var jag tvungen att se de åtta kortfilmerna som uppgjorde Rabbits och ingen av dem har varit långt borta sedan dess. Det har varit en uppenbar bearbetning, istället för det vanliga där allt mer eller mindre sker omedvetet har småsaker tvingat fram scener och segment där jag sedan suttit på en stol eller en sten eller vad som helst och bara funderat. Vad fan betyder det?!

Jag måste se filmen igen, så mycket är klart. Helst en gång på bio, om den nu går upp. Det är väl inte helt[...]

{ läs vidare }

Ett år gammal men ny för mig: The 25 Best Typographic Title Sequences You’ve Ever Read. Vissa känns fel och en hel del saknas, men ändock, väldigt vackert gjort.

Kanal9 ska visa en populärvetenskaplig dokumentär om De tio dödligaste hajarna. Vet inte när, för det orkade jag inte lägga på minnet men min gissning på topplistan ser ut så här:

1. Hajen 4. För den tar det personligt.
2. Hajen. First is the meanest, yo.
3. Zigra, från Gamera vs. Zigra. Rymdhaj i gummi! Oslagbar!
4. Hajen 3. 3D! Kan inte slå 3D!
5. Jaws! Moonraker.[...]

{ läs vidare }

När man får Rushmore i Criterionutgåvan alldeles snuskigt biligt så måste man fira. Jag vet att jag måste det i varje fall. Det är inte som om att det kommer bli en återkommande grej. Men istället för glass eller något sådant så gör jag… mat? Ja, mat! Mat är bäst.

Frusen herrkuvert går in i mikorn några minuter för att tina.

Koka nudlar, sedan stekter dem i rosépeppar och grön curry och tikkakryddor. (Om du vill ha rödlöken stekt, stek dem med nudlarna.)

Tvåskurna[...]

{ läs vidare }

Utan tvekan måste det vara fel på folk. Jag såg om Big Trouble in Little China igår och jag kan verkligen inte förstå vad folk har emot den. Manuset är förvånansvärt välgjort utan alldeles för många ologiska luckor med tanke på vad det är för någon typ av film (och om man dessutom lägger till att W.D. Richter gjorde manusbearbetningen). Och sedan är dialog och handling riktigt underhållande. Vad mer kräver de egentligen? Att huvudpersonen ska vara kompetent hjälte istället för en smådum sidekick?

When some wild-eyed,[...]

{ läs vidare }

“You may be the universe’s butt-puppet, but I’m its right-hand fist of fate.” — Mahandra, Wonderfalls

Namnet “Tracie Thoms” blixtrade förbi under förtexterna och ett tag var jag rädd att jag missat henne. Vilket det visade sig vara omöjligt när hon väl gjorde sitt inträde i Death Proof.

Jag hade inga förväntningar alls – kanske ett litet hopp som tänts av Kalle och en Björn – eftersom alla andra verkar ogilla den. Filmen i sig är inget mästerverk,[...]

{ läs vidare }

När Alien ³ släpptes fick ingen riktigt vad de ville. Fansen – de flesta kom efter andra filmen – och studion ville ha action och fuskskräck där saker hoppar fram när man minst väntar det. Regissörerna hade andra idéer men de fick inte igenom dem ordentligt – eller alls, för oavsett vad som pitchades så tycktes det hela tiden gradvis förskjutas tillbaka till vad producenterna hade tänkt sig till en början. Renny Harlin hoppas sympatiskt nog av efter att alla idéerna de hade kommit fram med var alldeles för lika de två tidigare filmerna.

Vincent Ward påbörjade en historia som till[...]

{ läs vidare }

Jag hoppas verkligen den här castingen håller, mycket kan hända innan en film är färdiggjord. Men Terry Gilliams nästa film – The Imaginarium of Dr. Parnassus – ska ha Tompa Waits i huvudroll.

Eftersom jag tyckte att Tideland är ett smärre mästerverk så hoppar jag upp och ner av lycka.

Du kommer ihåg Army of Darkness och scenen där en massa onda mikro-Ash torterar den riktige i en Three Stooges-hyllning samtidigt som det var en Gullivers Resor-parodi? Och den versionen med det bra slutet där Ash går bärsärk mot en deadite i närköpet? Den Sam Raimi (och Ivan) är det som gjort Spider-Man 3.

Det märks att Venom kom in i arbetet rätt sent för han passar inte riktigt in, men å andra sidan innebar det att vi fick se hur den svarta dräkten påverkade Peter Parker till att bli ond och…[...]

{ läs vidare }

Det händer fortfarande att jag vaknar kallsvettig och just då i det korta ögonblicket mellan dröm och vakenhet vet jag att det enda som hjälper är att åka lite gokart i ett bollhav. Det händer inte ofta, jag har inga egentliga mardrömmar alla längre, några är på sin höjd bara desorienterade och smått obehagliga. Jag tror man vänjer sig vid drömmar precis som allt annat. När Jason tog av sig papperspåsen och satte på sig en hockeymask försvann all form av nerv.

Drömmar fungerar likadant. Efter tre återkommande enligt samma formel så strömlinjeformas den lite. Hjärnan bygger en plastsak så att man slipper betala[...]

{ läs vidare }

Är det viktigast att visa något oavsett tid eller är det att man har rätt publik? Personligen tycker jag det sista. Att bara visa något utan hänsyn till potentiella tittare känns slöseri med resurser. Men detta är å andra sidan något TV4 gjort till tradition.

För flera, flera år sedan visade de MASH mitt i natten på vardagar, bokstavligen mitt i natten. Och nu i natt visade de Batman. Filmen från -66 som är rent och skär genialitet alltså. Den är inte perfekt – fel kattkvinna bland annat – men ändå så mycket underhållning att man skrattar sönder magen för mindre. “Bat-anti-sharkpray” och att allt har bisarra[...]

{ läs vidare }

Mike Judges Idiocracy är tyvärr på sin höjd okej. Trevlig idé som faller isär när de försökte göra något av det. Jag menar, ska man kritisera dumhet så bör man åtminstone göra det lite smart och tänka till lite extra själv. För vad är annars poängen?

Hur som helst, de bästa bitarna i filmen är i bakgrunden. Speak Up går igenom några av designskämten och de är ibland överraskande subtila även om normen är att göra det skittydligt och dumt som resten av filmen.

Jag hade missat att någon sate gett sig på att filma Haruki Murakamis novell All God’s Children Can Dance . Okej, Jun Ichikawa var först med en annan historia, men den här är på engelska, så den kommer vara möjlig att faktiskt hitta utom på obskyra importutgåvor utan text. Men till saken hör att prosan är halva saken med Haruki, sättet meningarna svävar ut. Att ens tänka tanken på att filma något av honom kräver mod, och jag hoppas Robert Logevall kommer undan med det.

“Yoshiya woke with the worst possible hangover. He could barely open one eye; the left lid wouldn’t budge. His head felt as if it had been stuffed with[...]

{ läs vidare }

Förra helgen var antagligen den bästa jag haft på oerhört länge, flera år faktiskt. Runt omkring den däremot har depressioner härjat och jag har försökt slå bort dem med lite okonventionella metoder. Jag har sett the Muppet Show och Herzogfilmer uppblandat med omtitten av Homicide Life on the Street.

Poängen var att försöka blanda comfort (Mupparna) med att överdosera med mörker (Herzog) under premissen om att det är så man bygger upp resistans mot allergi. Jag är inte helt säker på att det fungerade. Men hur som helst, privatliv är inte något jag vill prata om. Jag vill prata film. Aguirre och

{ läs vidare }

Jag är inte mycket för biobesök. Jag vill kunna pausa och gå på toaletten, eller skaffa något att äta eller till och med göra annat i en timme eller så om filmen är dålig. Det brukar bli ungefär ett biobesök per år. Förra året blev det Bondfilmen i november med några vänner. I år är filmen redan avverkad: the Prestige.

Givetvis. Boken var riktigt bra, som sig brukar med Christopher Priest (i varje fall de från the Affirmation och efteråt). Jag var tvungen att se filmen, och för att hoppa till slutet så blev jag positivt överraskad och tyckte den var riktigt bra.[...]

{ läs vidare }

Studio 60 on the Sunset Strip är uppköpt av SVT. Om man bortser från att alla helt och hållet ignorerar månadsgamla saker som att serien faktiskt fått full säsongslängd fastnade jag för följande mening av chaumont: “Det hjälps inte att skådisar från Vita Huset medverkar i Studio 60.”

Hur är det ett problem? Regissörer har länge hankat runt med ständigt återkommande skådespelare i det de gjort. Robert Altman byggde upp hela filmer runt skådespelare han kände, Steven Soderbergh släpar runt George Clooney i nästan allt han gör och Kevin Smith har gått[...]

{ läs vidare }

Surroundsystem gjorde en lite mer skillnad än vad jag hade väntat mig. Givetvis invigde jag uppkopplingen med att se Clerks II, inget gör sig så bra som dialog med dundrande ljud. Eller något, jag är inte helt säker på hur jag tänkte.

Hur som helst, sedan blev det Apocalypse Now och jävlar vilket ljud. Hela rummet verkade levande med blommor och lejon och vatten och vildsinta soldater. Fight Club var också riktigt bra, ekon och sånt. Explosionerna var underbara, men det är atmosfären som de små ljuden bygger upp som faktiskt var bäst.

Sedan prövade jag att se piloten till Farscape. Den skulle ha ett[...]

{ läs vidare }

20 minuter in i Tideland [imdb] och det började kännas som ett misstag att se den efter Pan’s Labyrinth [imdb]. Jag var övertygad om att jag skulle gråta mig igenom hela natten. De där 20 minuterna? Terry Gilliam. Det är lika hjärtslitande vackert som det är hänsynslöst. Det här är Terry Gilliams första film efter Fear and Loathing in Las Vegas sedan får hans CV säga vad det vill. De amerikanska drömmarna om familjen och de vidöppna horisonterna slås i[...]

{ läs vidare }

Jag har tittat på krigsfilm. Tre stycken. Först då Apocalypse Now [+], följt av M*A*S*H [imdb] och Catch-22 [imdb]. M*A*S*H är utan tvekan den sämsta av dem, helt okej men inte så mycket mer egentligen. De andra två är skrämmande.

Alla tre är mer eller mindre baserade på böcker, fast givetvis med tre helt olika infallsvinklar. I M*A*S*Hs fall kastades den mer eller minder ut direkt tillsammans med stora delar av manuset. Apocalypse Now[...]

{ läs vidare }

Det var söndag och jag hade bokstavligen legat ner i två dagar på grund av en jobbig förkylning—när jag hostade eller satt upp i fredags så halicinuerade jag—och jag tänkte: vad bättre sätt att spendera söndagen med än att se Dommedag Nu. (Den riktiga, inte återgörelsen. Inte för att den är dålig, det är bara inte riktigt lika tight och flytande som den riktiga.)

Jag mådde en hel del bättre så det låter inte alls lika dumt som man kan tro. Även om det hade varit intressant att uppleva. Möjligtvis hade det gjort filmen lite mer lik Fear and Loathing in Las[...]

{ läs vidare }

Världens DVD-släpp: 15-års utgåvan av Hudson Hawk—även känd som 90-talets Citizen Kane. Den har bara lite svårare att bli respekterad för det mästerverk det egentligen är.

Inte för att jag tror att någon bryr sig om detta förutom mig själv Tommy. Men å andra sidan så är det kliniskt bevisat att den stora massan har konstig smak.

Tydligen är Walton Goggins — han spelar Shane i den lysande serien the Shield och hade varit mitt förstahandsval till nya James Bond — med i the Apostle som går nu på SVT2. Varför sa ingen någonting om det? Ett jävla sätt att bara fokusera på de stora, tråkiga namnen.

George Romero gjorde ett litet uppehåll på 20 år mellan sina zombiefilmer, men nu är alltså Land of the Dead här. Zombiernas område täcker nu hela världen men de överlevande människorna har inte låtit detta hålla dem nere utan de har istället skapat sig små samhällen.

Det verkar som om jag gillar filmen av exakt samma anledningar som många ogillar den. Nej, inte på grund av Dennis Hopper. Skådespelarmässigt lämnade den lite att önska — två cameozombies var bäst,[...]

{ läs vidare }

En ny Christopher Guest film på väg. Okej, på väg är kanske lite fel ord, eftersom den inte börjar spelas in förrän i oktober men ändå. En Guest-film om Hollywood. De sedvanliga gänget verkar vara med om man nu kan lita på IMDB.