Hur man vet att världen hatar en och gillar tortyr: man flyttar ifrån Uppsala och en månad efter spelar John Vanderslice där. I Uppsala. Staden med ett av det sämsta musikutbuden i landet. Han spelar på andra orter också, men just vid nu har jag inte råd att åka dit när de är. För satan.

Jag hade hört John Vanderslices Pixel Revolt tidigare, det var väl bra men inget som fick mig att i andnöd och överentusiastiskt rabbla adjektiv. Tills igår då, när jag av en händelse valde att lyssna på den på tåget. Och fy fan, det var lite som att slå i bakhuvudet. Melodier, en röst som jag först helt felaktigt tolkade som brittisk—mannen är från amerikanska västkusten—nästan på andra sidan Jorden med andra ord—och en förkärlek att berätta små historier.

{ läs vidare }