Idag och lite av gårkvällen lyssnade jag på Spacemen 3 och det fick mig att inse en gång för alla att sådana där saker som att toner och ackordslingor bara är dravel. För de byter bara ackord när det är nödvändigt—vilket innebär att de hellre distar sönder gitarren än att flytta på fingrarna. När de väl byter och har ackordslingor så är de riktigt korta och repeteras igenom hela låten—ibland även nästa låt. På sitt sätt är det hela smått genialt. Minimalistiskt och monotont kan hända, men ändå.