Var i Norrköping i helgen med en grupp trevliga människor. En av människorna hade antagligen den hemskaste, värsta whiskyn jag smakat, den löste upp lim på flaskan den kom i (allvarligt alltså). Jävla Rikard. Den var odrickbar. Att börja se Percy Tårar strax innan klockan fem på en lördagnatt däremot är faktiskt inte så lite underskattat. Mycket bättre än att dricka den där sörjan.

Där fanns också en pall, som har bästa manualetiketten.

{ läs vidare }

En människa som vill vara anonym summerade lördagen rätt bra. A View to Kill är praktusel, jag vet inte om jag kan förlåta den anonyme för att han fick oss att se den. Verkligen verkligen hemsk film, även om bildäcksscenen under vattnet gav skrattkramp.

I övrigt har rätt mycket varit trist, väldigt trist. Antingen det eller så har jag varit rejält full, för jag kommer inte ihåg att ett skit har hänt. Eller jo, jag fick reda på att ett visst bildbehandlingsprogram kraschar i tid och otid om man har Intellimouse 6.x installerat. Det verkar rejält dumt.

Och[...]

{ läs vidare }

{ läs vidare }

Bra väder är helt okej. Lite värme och så skadar inte. Men måste det alltid, efter varje regnperiod, komma en massa annat skräp i luften som förstör min näsa? Jag tycker inte det. På samma sätt som jag inte springer runt och misshandlar folk så borde inte naturen misshandla mig och en massa andra. Tänk på barnen! Pollenförbud på allmän plats är det enda rätta efter rökförbudet.

Kommer du ihåg förr i tiden, när alla datorspel inte var i 3D utan behövde lite mer innehåll? Då fanns det ett piratspel som hette Monkey Island. I baren där fanns det en snubbe med en stor rund knapp på bröstet med texten “Ask me about Loom.” När man sedan ställde frågan så var det i stort sett reklam för LucasArts tidigare spel Loom, fast bara i text där den här karaktären hyllade allt med det. Det hade inte någon direkt funktion i spelet och var inget man gjorde mer än en gång, men idéen var rätt bisarr.

Jag har insett att jag har en sådan där knapp på mig.[...]

{ läs vidare }

Jag rensade bort lite MMS jag fått under några månader från mobiltelefonen och genom att göra mer plats – teoretiskt för jag vet inte om det gör mer plats till annat än just mer MMS – lyckades jag också sänka batterinivån med en tredjedel. Batteriet är det stora problemet och vid det här laget tvivlar jag på att det är telefonerna i sig. Jag tror det är jag, antagligen har jag en körtel som bryter ner batterier och gör att de laddas ur snabbare. Det är samma sak med alla telefoner jag haft. Bättre batteri vore trevligt någon gång. Undrar om det någonsin kommer att ske?

Resten, epost –[...]

{ läs vidare }

Jag har en inne/utomhus-termometer mitt i rummet. Den där löjliga mojängen som mäter utomhustemperaturen har inte varit i närheten av utomhus på flera år, utan den har istället varit virad runt den fulvita plastkroppen. Just nu står den på 27,3 och 24,4. Jag har inga faktiska bevis för det här, men jag tror den är trasig.

Det kan omöjligt vara 24 här inne, ännu mindre 27. Men jag är inte helt säker, för siffror oavsett form och vad det gäller brukar inte överensstämma med hur jag har bestämt att universum fungerar. Det har hänt att jag blivit förvånad att huset jämte nummer 23 har 25, eller att hastighetsmätaren på bilen faktiskt arbetar efter en[...]

{ läs vidare }

Från det att ögondropparna nått sitt mål tar det två sekunder. Kanske två och en halv, men inte längre. Sedan kommer klammerpistolen, och metallbitarna träffar ögat från två håll. Jag gör läten och biter ihop. En sekund efteråt kommer det andra ögat. Det är en gripklo som gräver sig in, hade jag stått upp så hade jag fallit ner på knä. Ögonen kniper ihop så hårt att det är med viss möda som tårarna kan ta sig ut. Hjärnan tvingar fram bilder i ett vansinnigt tempo. Visioner av pennor, penslar, bilar, övergivna hus, djur som springer på en Disneyfierad savann, tacos, till och med musik fast i dess visuella form förstår jag den inte.

Fan vad jag[...]

{ läs vidare }

Är man sin musiksmak? Jag hoppas inte det, för i sådana fall är min karaktär innerligt fucked. Det är inte så att jag lyssnar på mycket dåligt, nej, jag tycker jag har alldeles ypperlig smak. Men eh, jag behöver nytt.

Om det går en längre tid då jag bara lyssnar på sådant jag hört på i flera år – ibland när månen står högt och tranor flaxar förbi duger inte ens nya skivor utan det måste vara av nya personer också – så blir jag uttråkad och rastlös. Jag behöver nytt. Inte nödvändigtvis nyproducerat men något jag inte hört, något som låter mig gräva runt bland influenser och bakkataloger, något som ger någon ny impuls.

Så länge[...]

{ läs vidare }

Jag kräver ett svar på det här. Jag kommer inte kunna sova bra förrän jag fått veta varför och vem det är som satt ut små loja kors på ena sidan vägen runt omkring infarten till Hjortsberga. Röda är de. Och såg ut att vara ungefär en halvmeter eller så i höjd där de var i utsatta med jämna mellanrum. Är korsen det nya vetefältscirklarna?

Det här driver mig till vansinne.

Idag är det officellt. Jag är förkyld. Näsan snörvlar och kroppen säger “brrr!” med jämna mellanrum. Det betyder å andra sidan att jag… Äh, vem försöker jag lura? Det är som vilken annan dag egentligen. Bara med lite mer kläder och lite längre tid under täcket medan någon dålig film tittas på.

Men nu blir det te.

Jag gillar regn (det är närmare dusch än andra former av vattenmassor, okej?) så jag har i två dagar varit rätt glad. Det har inte regnat konstant, utan lite då och då. Ibland mycket åt gången. Det är nästan så att jag funderar på att lägga mig igen bara för att ha det mörkt – nåja – och höra smattret mot tak och fönster.

Det känns som om förra helgen var en stor överdos eftersom jag sedan dess har varit väldigt ambivalent till människor. Ibland har jag varit så trött på dem att jag vill att de ska försvinna och andra gånger förbannar jag att mer folk inte bor närmare. Båda dessa har växlat skitsnabbt mellan sig, så ibland har de varit överlappande. Varför kan hjärnan inte bestämma sig för en och hålla till den ett litet tag?

Jag har fortfarande en bokhylla + en garderob kvar att skriva in på LibraryThing. Garderoben orkar jag inte bry mig om men bokhyllan stör mig lite. Fördelen är att jag snabbt kan[...]

{ läs vidare }

Ibland tar det ett tag innan man upptäcker just hur sjuk man är. Oftast är det en idé eller vana som för en själv framstår som fullt normal. Även när andra påpekar det. För det är skitlätt att göra ett pfft-läte och avfärda dem som kompletta idioter – de har ju ingen aning om vad de pratar om.

När jag hade skrivit och skickat iväg ett MSN-meddelande innan idag började juag tänka efter ordentligt. Sådär riktigt ordentligt där man försöker släppa allt subjektivt och se på det från en massa olika håll. Insikten av det hela borde egentligen skrämma mig, men jag misstänker, nej, jag är fullständigt övertygad om att[...]

{ läs vidare }

Det finns ett litet problem med sommaren. Det finns flera och många av dem är kopplade till samma sak men ett av dessa skapade problem är större än de andra.

Jag gillar att gå med strumpor på fötterna mot ett kallt golv. Och sommar betyder fotsvett om man går i strumpor så det är inget alternativ. Om det nu inte hade gått att ordna nerkylt golv. Det finns ju golvvärme med vattenledningar som värmer upp på vintern och liknande. Varför skulle det inte gå att göra samma sak fast omvänt under sommaren? Som en stor kylaranläggning.

Jag skriver ner det här under “saker vi borde pröva på”, okej?

I år ska jag ta mig tusan skaffa ett par sådana där häng-på-solglasögon. För nu har jag tröttnat på att få solen reflekterat i ögonen hela tiden och att det sticks i dem för att det är så ljust.

Någon vill säkert någon jävligt jobbig person argumentera att det beror på att jag suttit inne för mycket i en grotta och att detta i sin tur gjort att ögonen inte vet riktigt hur de ska bete sig. Till det kan jag bara säga: pah. Pah! PAH! PAH! ¹

1) Även känt som “sticks and stones may break my bones, but the truth cannot harm me”.

— Ska du verkligen skriva så?
— Ja.
— Verkligen?
— Ja.
— Det hade du inte gjort om du skrivit färdigt låten när du började.
— Kanske det.
— Klipp och klistrat från första versen?
— Käft.
— Make me.

Sedan gjorde det ont. Att bråka med sig själv är en rätt dum sak att göra, och leder ofrånkomligen till att det som var färdigt plötsligt inte längre är det.

Ja, jag är inte ensam om sjukdomen! För givetvis är det en kronisk sjukdom oavsett vad omvärlden tycker. Precis som jag kan inte Stephen Fry sjunga en endaste ren ton, utan det kommer ut som ett vansinnesgnäll; påfrestande och monotont.

De flesta andra som säger att de inte kan sjunga kan det, om än falskt och lite spruket. Rösten höjer och sänker sig och det kan i vissas fall vara mycket charmigt. Jag menar, hela myten om att en sångröst måste vara ren och perfekt har vi sedan lång tid lämnat bakom oss, det är faktiskt viktigare att den har karaktär. Det har inte min, den påminner inte ens om ett sönderstampat valthorn.

För att göra det ännu[...]

{ läs vidare }

Jag har slut på juice.