Det finns en människa i Umeå som heter Aron. Han är vegetarian men trevlig ändå, jag lovar. Han har en del vettiga åsikter, riktigt bra smak när det gäller musik och sedan är han lite smågalen. Like the best of people. Hur som helst. Denne Aron tjatade om the Pipettes, jag hade ingen aning om vad det var men de hade bra låttitlar i varje fall. Och eftersom hans och min musiksmak verkar vara rätt datorsladds-nästlade så var jag efter ett tag tvungen att höra vad det var.

Gruppen består av tre polkaprickstokiga tjejer från England. De har hårdpluggat tidiga Phil Spector och do-whap-ado-band från[...]

{ läs vidare }

Pitchfork gillar inte skivan så mycket, men det är å andra sidan en indikering att Pretty Girls Make Graves gjort något rätt med Élan Vital. Detta är givetvis siten som älskar att förolämpa Adam Green i snobbiga adjektivfester. Ja, de är onda och borde ha förgjorts tillsammans med Karthago.

Visst, jag saknar gitarrdrivet från de tidigare skivorna men jag saknar alltid gitarrer—utom möjligtvis på Rage Against the Machines påläggstokiga the Battle of Los Angeles. PGMG gjorde klart redan från början[...]

{ läs vidare }

Under 2000-talet har popmusik mångt och mycket gått vilse. Den kom till ett vägskäl och efter att ha stått där ett tag så delade den på sig. Den ena halvan gick över till att skaffa tjoff-tjoff-techno som musik istället för riktiga musiker—de blev till the Monkees fast billigare i drift, bröst och med närmast voodooaktig pitch correction. De andra åkte till Skottland på studieresa där de blev så fulla att de köpte en skiva med Belle and Sebastian och upptäckte tristessens dragkraft. Hurra! Eller något, för det otänkbara hände och det blev värre: från ingenstans kom neokristendomen med allt vad Påvar, potestanter, strippklubbar och moraliska värderingar heter och slog sina klor i bägge gängen.

{ läs vidare }