”Music, true music, chooses you.” Det är en del av den första meningen Philip Seymour Hoffman säger i Untitled. Den första delen är helt ointressant för den slutar med ett kolon. Jag tror det ligger en hel del i det där. Det är inget aktivt val som görs medvetet, utan den där första chockvägen kräver rätt tillfälle och känsloläge. Utan dem studsar det tillbaks, vi kanske lyssnar och tycker det är bra men det når aldrig själen och exploderar. Det är bara inte hela sanningen. För om man aldrig hör den där musiken, om den aldrig hittar en, då är det kört.
I grund och botten är väldigt mycket av det[...]
· markerat som: musik
radio
reklam
theremin
youtube
· Lyssnade på Breakfast of Champions - 2007-04-13
![[illustration: högtalare mm]](http://www.carbonatedink.com/sv/images/69.jpg)
Jon Bernhardt sperlar theremin och har ett riktigt bra radioprogram om pop/rock/whatever i Boston-området. Det håller på i två timmar och man kan ladda ner de senaste i sin helhet.
Han spelade en låt (Video Killed the Radio Star, du får leta efter den själv) som han la upp på youtube, vilket ledde till att han blev mer eller mindre headhuntad till att spela in några reklamfilmer för hamburgare. Thereminblues, bara en sådan sak.
Och för alla som inte är hänger med i hur reklam fungerar: nej,[...]
· markerat som: laura cantrell
radio
ted leo
wfmu
· Lyssnade på WFMU.org-stömmen
Degrell gjorde mig uppmärksam att The Best Show på WFMU har Ted Leo som pledge-gäst. Och visar det sig även Laura Cantrell. Nyss gjorde Ted en akustisk cover på Brass in Pocket som överglänste originalet en hel del i sin enkelhet. Som vanligt när Ted gör covers alltså. Och ingen sömn för min del, vilken tur att jag ändå har problem med det just nu.
På My Old Kentucky Blog hittade jag en radioinspeling av Jenny Lewis—bland annat framfördes en ny låt som borde ha ett namn men inte har det. Bra inspeling, så folk borde ladda ner.
Helt ovidkommande till detta så har Beatnik Filmstars låt “O, Minus 16, Minus 3, 0” ett störande pip i förgrunden. Enerverande är bara förordet. Det var till och med jobbigare än de låtarna på Garbages “Beautiful Garbage”-skiva som påminde mig om att tugga folie.
Bytte ut min småtrevliga mp3spelare till en lite större. 256 megabyte till 20 gig. Kändes bra, riktigt bra. Speciellt när man lyssnade på musiken i den nya. Den gamla hade inga funktioner alls, inga, det fanns volymkontroll och en repeat-knapp, det var i stort sett allt.
Den nya däremot, den har funktioner. Ingen radio—för då blev den dyrare—vilket inte spelar någon roll alls för jag lyssnar bara på radio över nätet ifall Ola SMSar om att de har saker som en timme the Stooges på P3 Rock. Annars aldrig, så det var inget jag saknar att välja[...]
Sidan







