En människa som vill vara anonym summerade lördagen rätt bra. A View to Kill är praktusel, jag vet inte om jag kan förlåta den anonyme för att han fick oss att se den. Verkligen verkligen hemsk film, även om bildäcksscenen under vattnet gav skrattkramp.

I övrigt har rätt mycket varit trist, väldigt trist. Antingen det eller så har jag varit rejält full, för jag kommer inte ihåg att ett skit har hänt. Eller jo, jag fick reda på att ett visst bildbehandlingsprogram kraschar i tid och otid om man har Intellimouse 6.x installerat. Det verkar rejält dumt.

Och[...]

{ läs vidare }

Fullständigt onödigt om du frågar mig. Totalt idiotiskt med. Jag gillar inte när saker och ting helt plötsligt kastar upp en ”tyvärr, den här sidan kan inte laddas” rakt i ansiktet på en. Allra minst när jag kommit in i en organiseringsmani där jag faktiskt börjat flytta över saker från bokmärkesmenyn till del.icio.us – hur fan ska jag nu veta ifall jag ska behålla just det bokmärket eller inte? Okej, den till a softer world har jag inte ens en tanke på att plocka bort, men där är oladdningsbarheten ett helt annat problem.

Hur som helst. Jag gillar verkligen

{ läs vidare }

Fråga mig inte varför för så här i efterhand har jag ingen aning, men jag kände för att erfara smärta. Inte så där gullegullsmärta som man känner när man ibland ser en usel B-film som är på gränsen att inte vara kul. Nej, jag ville känna ordentlig smärta, ända in i själen—så jag lyssnade på Nickelbacks senaste skiva. Det känns som ett misstag, ungefär som när Napoleon upptäckte att den där sista vänstersvängen hade fört honom till en gräsplätt framför staden Waterloo och inte alls till Radio Luxemburgs huvudbyggnad. Man känner sig onekligen något dum.

{ läs vidare }