Oavsett hur mycket jag kan försöka slingra mig så går det inte, jag blir sjuk av att bara lyssna på enskilda låtar. Ögonen blir blanka, rummet jag är i blir lite kallare, och så börjar det klia lite i mjälten. Det är aldrig ett bra tecken. Tack och lov så brukar det gå över bara jag lyssnar på några hela skivor eller får i mig några öl, vilket som finns närmast till hands.

Hur jag klarar av att lyssna på the Complete Fun House Sessions utan problem är ett under, den består bara av samma låt om och om igen i tjugotalet tagningar innan de byter. Men detta är en liten detalj. Jätteliten. För det blir fel Two For Joy med Electrelane[...]

{ läs vidare }

Idag och lite av gårkvällen lyssnade jag på Spacemen 3 och det fick mig att inse en gång för alla att sådana där saker som att toner och ackordslingor bara är dravel. För de byter bara ackord när det är nödvändigt—vilket innebär att de hellre distar sönder gitarren än att flytta på fingrarna. När de väl byter och har ackordslingor så är de riktigt korta och repeteras igenom hela låten—ibland även nästa låt. På sitt sätt är det hela smått genialt. Minimalistiskt och monotont kan hända, men ändå.