Att Mason & Dixon stått i bokhyllan ett tag spelar ingen roll även om jag skäms lite över att den fortfarande är oläst. Det finns tid för den också, efter att jag är färdig med Against the Day. För hur jag än vrider på det så är det egentligen ett brott att inte ha läst mer av Thomas Pynchon [ˈpɪn ˌtʃan] när han trots allt bara fått ur sig en handfull böcker till antalet – de senare är inte riktigt så handfullskompatibla i fråga om storlek. Rätt tjocka saker. Men bra, riktigt bra. Det bästa är att man slipper vänta på bra översättningar som med Umberto Eco som ändå går ur[...]

{ läs vidare }