Tio webkortfilmer i Farscape-universat. Det var väldigt oväntat. Ingenting mer är så klart, men att de på Sci-Fi Channel ens gör något med det och inte bara låter det ligga och samla damm är lovande. Revival? I hope so. Dockor är trots allt bättre än fjantiga datorfigurer.

En kväll för någon vecka sedan.

Jag: Hör du?! Det tokregnar!

Boo: nej
(paus)
Åh herrejevlar, det där… det där är ju bortom lysande! Jag hamnade ju efter med BL, crazy I know, har äntligen börjat ta mig ikapp. 3×22 nu, där dom har klippt in nynnande Jerry bland dom andra i förtexterna. Bortom lysande!

J: Jag hamnade också efter i BL.

Boo: Du har inte sett 3×22?

J: Tror jag bara är på 321.

Boo: Åh, du måste. Det där var en av dom bästa metagrejerna hittils.

J: Vad fan. Jag hade tänkt se om[...]

{ läs vidare }

Enbart fyra avsnitt från att serien är över och jag drar ut på det. Jag brukar inte göra det. Istället har jag tidigare kastat mig in och maratontittat som om livet hängde på det. När jag skaffat serier på DVD blir det likadant, tiden mellan avsnitten är min fiende och måste förgöras. Men med Slings & Arrows går det inte. Det är inte dåligt utan det är för bra, jag vill inte att det ska ta slut.

Varje säsong har teatern haft nya pjäser och andra skådespelare. Vissa är tillbaka, andra försvinner mot andra jobb. Detta gör att det känns väldigt realistiskt. Pjäserna de sätter[...]

{ läs vidare }

Att få ett telefonsamtal mitt i natten av Annica och Sanna var underskattat, även om det hela försvårades en massa av att de befann sig på Juniper Hill-efterfest hos Roger Funk. (Jag borde, givetvis, varit där. Egentligen.) Det var ett sorl över alltihop och då blir det är lite problematiskt. Det är så att jag måste koncentrera mig för att höra vad folk nära säger om jag befinner mig i ett rum med för mycket folk som babblar på. Annars lägger min hjärna av och bestämmer sig för att det inte finns något att höra. Lägg nu till taskigt ljud från mobiltelefon och mina öron får svårt att höra eftersom allt klumpas ihop[...]

{ läs vidare }

Det finns fyra personer i Sverige som tittar på ReGenesis. Jag vet, för jag har räknat. Handuppräckning till och med. Serien har vissa svaga punkter, folk och släktingar kommer och går utan att de senare knappt omnämns. Men jag tror det är för att de inte vill ge folk falska förhoppningar om att de kommer dyka upp igen – i varje fall är det vad jag har intalat mig.

Hur som helt. Säsong tre har börjat och den började lite haltande de första fem minuterna. Anosheh hade större problem med det än vad jag hade men jag erkänner att det var ganska guppigt. Avsnitt tre[...]

{ läs vidare }

The Shields sjätte säsong har börjat – Canal+ visar säsongen två dagar efter FX visat dem i USA. Måste vara rekordsnabbt om man bortser från dagskomedier som the Daily Show och bara räknar med riktiga serier.

Och fan fan fan. Det är bra. Ruskigt bra.

Jag såg förra helgen ikapp Friday Night Lights och jag funderade på att låta det gå förbi obemärkt. Men nej, efter veckans avsnitt så går det inte. Det här var för jävla bra. Antagligen det bästa jag sett sedan The Wires senaste säsong. Jag sitter numera till och med och ser matcherna i serien, de jag till en början snabbspolade större delarna av.

Det tog ett tag in i säsongen innan hjärnan fungerade ordentligt och jag insåg att David Boyd låg bakom kameraförningarna. Vilket jag borde insett direkt med tanke på att[...]

{ läs vidare }

Det finns andra saker jag borde se. Har en handfull osedda avsnitt av Dexter, en hel del Friday Night Light, och nästan en hel säsong Spooks. Underbara serier allihop. Men nej, istället sitter jag och tittar om på Carnivàle. Igen. Jag kan inte släppa serien.

Men allt är inte gammal skåpmat. Jag har sett — äntligen, trots att de legat här osedda ett bra tag nu — de båda John Le Carré-miniserierna Tinker, Tailor, Soldier, Spy och Smiley’s People. Alec Guinness som spionen George Smiley, och det[...]

{ läs vidare }

Det finns fyra pågående serier där staden finns med som ett levande väsen. Ja, jag har blivit smått besatt av städer. Det kanske går över snart. Vem vet.

The Wire. Friday Night Lights. Gilmore Girls. Deadwood. Någon vill säkert argumentera för Life on Mars men jag håller inte med. Den pulserar inte, jag känner inte andetagen med varje vägg som passerar. Den är mer som en projektor mot en duk. Vilket är synd eftersom Manchester i sig är en oerhört bra karaktär med alla sina paradoxer. Givetvis finns det mer serier där staden är viktig, till exempel Rescue Me, men den blir inte en del av serien. Om du förstår vad[...]

{ läs vidare }

— Why should the killer even stay in Baltimore anymore?
— Well, if he is from Baltimore, he won’t go. He’ll talk about it, but he won’t do it.

Så, äntligen har jag Homicide på dvd. För en gång skulle är jag glad att jag väntade och inte kastade mig ut och skaffade säsongsboxarna, för den här är mycket snyggare. Och den matchar innehållet bättre.

The Wire må vara klassat som mer viktig i och med alla samhällsproblemen de tar upp, men när det gäller karaktärsdrivna polisserier så finns det inget bättre än det här. Eller jo, kanske the Shield. Men[...]

{ läs vidare }

Det har legat en tung dimma över the Wires fjärde säsong. Nej, inte på det viset, för den har varit det bästa serien gett oss och det är inte alls dåligt. Den överträffar även den magnifika tredje säsongen – något jag inte trodde var möjligt, och då har den här ändå tydliga problem.

Spoiler för hela fjärde säsongen

{ läs vidare }

The compositions are often off-center or partly out-of-focus, conveying a world-weariness and a tedium on both sides of the divide. Accompanied by the octogenarian gospel act The Blind Boys of Alabama, the Season One credits sequence announces that The Wire is not a kicking-down-doors-and-busting-heads kind of cop show. There’s a patient and persistent atmosphere to the sequence, exemplified by its protracted running time. Instead of armories or Kevlar vests the credits display affidavits, court orders, mug shots, antiquated surveillance equipment (as the show progresses the tools of the trade move ever so slowly into the 21st century), and people dragging on cigarettes[...]

{ läs vidare }

Många personer på virtuella ställen jag hänger på tyckte inte riktigt om säsongens första avsnitt av House [tvrage].

Spoiler House säsong 3

{ läs vidare }

Det är något med the Wires [hbo] fjärde säsong som känns tightare. tempot verkar – det är inte säkert att det egentligen är det – snabbare och de verkar mer säkra på att folk har sett serien tidigare. Det finns inte lika mycket introduktion som tidigare.

Spoilers för the Wire 4.03

{ läs vidare }

Det är nästan så att man börjar känna sig lite förföljd. Jag försökte titta på Alias i början, men det var svårt. Jag visste att det fanns något underhållande någonstans i den, men Jennifer Garners icke-agerande och seriens förmåga att ignorera det som var bra till förmån för en idiotisk cliffhangerstruktur gjorde att jag fick sluta. Sedan började säsong 5. Med Rachel Nichols från The Inside och Amy Acker i återkommande roll. Givetvis var jag tvungen att börja titta då. Det är inget jag ångrat. Jennifer är fortfarande tråkig och oförmögen att visa känslor — jag väntar mig bara att hon ska börja citera Rocky-dialog också. Men i[...]

{ läs vidare }

TV-saker som stört mig under hösten 2005-våren 2006 — vilket inte varit fullt så mycket som man kan tro.

{ läs vidare }

Mycket av det som händer i England på tv-fronten är något av ett mysterium — i varje fall för de flesta. Visst, genresaker som Dr Who — bra serie — och Hex — usel serie — går att hitta utan större problem. (Britternas omvända förhållande om kvalitet i fråga om kabel och vanliga kanaler är en helt annan diskussion som man kan skriva mycket om.) Men det andra? Dramaserierna finns hårt hållna i famnen och ingen får riktigt se vad det är. Lösningen på detta har tidigare varit SVT som har kunnat ses som en förlängning av Pax Britannia. På sätt och vis är kanalerna fortfarande väldigt[...]

{ läs vidare }

Vi är halvvägs inne i tredje och sista säsongen (på FOX i varje fall) av Arrested Development och om inte något drastiskt händer i andra halvan så skulle jag påstå att tre säsonger var på tok för mycket — jag är oerhört besviken på fem av de sju avsnitt som visats. Det kan ju vara så som vissa har sagt att de på grund av mandat från FOX har tvingats ta med vissa saker som Charlize Theron och gjort Ron Howards kommenterarröst mer flåshurtigt återberättande från tidigare avsnitt, men detta är saker man kan arbeta sig runt. Det har[...]

{ läs vidare }