Enkelt och bra. Innan någon hinner påpeka att det är raka motsatsen till innehållet på en bok som heter Finer points in the spacing and arrangment of type, så vill jag poängtera å det grövsta att det är det som gör det så bra. Alldeles underbart.

Ett år gammal men ny för mig: The 25 Best Typographic Title Sequences You’ve Ever Read. Vissa känns fel och en hel del saknas, men ändock, väldigt vackert gjort.

Gjorde om lite på framsidan. I övrigt är det soligt, jag läser böcker och är lite smått uttråkad till döds.

Att surfa runt på poster-taggen var inte så lyckat heller. Nu vill jag bara skaffa screentrycksutrustning och var fan ska jag få plats med ett mörkrum? Ja, jag vet. Jag ignorerar en massa andra praktikaliteter men just nu känns det där värst. För utan mörkerrum blir det svårt att göra schabloner.

[Tillägg] Den här polska affischen för the Birds var genial:

Det här kommer låta väldigt nördigt. Väldigt väldigt. Jag bryr mig inte; fy helvete vad jag vill ha en Type Selector. Lite över 200 typsnitt och, får jag förmoda, de bra sorterna. Helst ska man ju ha en sådan där fjäder med Pantonefärger också.

The new labelmaker comes with a little bit of tape stuck out with its manufacturer’s name — Dymo, they’ve been around since 1958, slightly longer than I have — neatly printed. But it’s the wrong typeface! (And, again, I’m pretty sure you don’t care but this just has to be written and done with.) These ideas get rooted, though, and so I brought it home and printed out a few words. Not only is it the wrong typeface, but the letter spacing is all wrong.

So I fussed with the old labelmaker again, finally got it to work. And the story got done.

{ läs vidare }

Mike Judges Idiocracy är tyvärr på sin höjd okej. Trevlig idé som faller isär när de försökte göra något av det. Jag menar, ska man kritisera dumhet så bör man åtminstone göra det lite smart och tänka till lite extra själv. För vad är annars poängen?

Hur som helst, de bästa bitarna i filmen är i bakgrunden. Speak Up går igenom några av designskämten och de är ibland överraskande subtila även om normen är att göra det skittydligt och dumt som resten av filmen.

¶ Tvättmedelstypografi – antagligen bästa bloggpostningen sedan… fuck all. Och då är den ändå lite över ett år gammal.

¶ Ambient signifiers – hur man med subtila medel visar i fall man är på rätt väg eller inte.

¶ Kasta kort – alla behöver en hobby, eller i varje fall jag.

Jag gillar tidningen Under the Radar. De har entusiasm, brinnande passion för vad de skriver om och låser sig inte fast i vare sig platser, grenrer eller tidsepoker. Okej, de har inte mycket hårdrock men det kan bero på att marknaden i övrigt är rätt så mättad på den punkten.

Däremot finns det vissa saker med tidningen som stör mig lite. Det är inte det självklara när man bläddrar i den och ser att den inte har en enhetlig design. Varje artikel verkar ha skapats för sig själv i ett rum långt borta från alla andra—det enda som är fast är trespaltsystemet. Detta är i mitt tycke lite av en styrka. Det[...]

{ läs vidare }

Behind the Typeface: Cooper Black. Se den. Du har sett typsnittet och håller säkert med om att det inte är något av de snyggaste sakerna du sett, men ändå. Du bör lyssna på vad det har att säga själv om dess användning. För typsnitt rent generellt är jävligt viktigt, antagligen viktigare än vad du är. (Nej, jag är inte riktigt så fanatisk, men nästan.)

{ läs vidare }