Läs inte mer om du inte har sett Shield 5.11 för då får du skylla dig själv.
Under hela säsongen har Lem konstant visat att han bryr sig om de andra och att de kan lita på honom. Han var beredd att ta på sig hela skulden ensam bara för att få slut på häxjakten och att låta de andra komma undan, för som Vic Mackey har sagt sedan serien började: “family first”.
Frågan är bara vilken familj. För Lem var det Strike Teamet, antagligen för Ronnie också. Vic skiljde inte mellan sin egen familj och Strike Team—de var båda en del av honom och han var redo att göra vad som helst för dem. Hota Corrine, deras barn eller någon av gänget, det var i samma sak och inget han låter någon göra ostraffat. Shane däremot, Shane har alltid varit den som lärt sig mest och den som gått i Vics fotspår, men han tänker inte. För honom är familjen hans familj, och han antar att Vic kommer förstå varför han gör som han gör.
“Open your god damn mind to who we are!”
(—Lem )
Så egentligen var Lems öde fastslaget från det att Kavanaugh låste in honom för drogstölden. Lem är inte den som flyr, och att sitta i fängelse medför risken att han blir tvingad att berätta mer om de andra—att Lem däremot är mer principfast än alla de andra spelar ingen roll, Shane kan inte riktigt relatera till hur någon annan än han själv skulle göra.
“I never thought it would come to this.”
(—Lem )
Man visste vad som skulle hända från det att de andra tre fått veta att Lem tänkt ge upp och lämna in sig själv. Men hur det hela skulle ske, det var fortfarande oklart och det som gör serien så bra som den är. Shawn Ryan har modet att faktiskt genomföra alla de möjliga händelseförloppen.
Så när Shane och Lem står där, utan att Ronnie eller Vic sysns till, då börjar det kännas ordentligt. Och det slutar inte, Ryan och Adam ger sig på tittarna och slår deras själar blodiga med ett titanrör. Det är lika plötsligt som det är utdraget och brutalt, det är inget som är tillrättalagt det minsta. När avsnittet slutar med att Vic säger “We’ll find out who did this… and we’re gonna kill him” och kamera glider förbi och allt tonas ner samtidigt som den filmar Shane, så lovar det att fortsättningen kommer vara likadan. Det hela kommer sluta för jävligt för alla inblandade i serien och alldeles underbart och smärtsamt för tittaren. Det här är tv när den är som bäst och inget på flera år kommer ens i närheten.
“Either we all make it, or no one does.”
(—Vic i början av säsongen )
Kommentarer är avstängda. Detta görs automatiskt sex veckor efter publiseringstiden, eller så har jag stängt av dem själv för just det här inlägget. Maila om du vill något.
Jag kunde inte låta bli att läsa. Det kändes väl som att slutet var oundvikligt, trots allt.
— Ola (@ 27. mars 2006, 18:14)Dumma våp. Och det blev oundvikligt i det här avsnittet, innan det kunde det gått hur som helst. Oerhört välgjord säsong. Jag behöver nästa del nu!
— Nicklas (@ 27. mars 2006, 18:40)Snart en vecka sedan avsnittet sändes, och det gör inte mindre ont att se bilderna eller läsa citaten nu. Det finns ingen rumpa i världen som inte ägs av 5×11.
— Fredrik (@ 28. mars 2006, 04:28)