Flaming Lips imorgon, vilket givetvis kräver ett inlägg men eftersom jag redan haft ett snabbt-informerar-jox senast så måste jag ha liiite mer innehåll.
Topp fem riktigt gamla Flaming Lips-låtar
- Chrome Plated Suicide
På sätt och vis låter mycket från skivan Telepathic Surgery som om de upptäckt Sonic Youth. Inte för att vissa av deras tidigare saker också lät som det, men här är det mer än bara några som försöker skapa oljud utan snarare som om de plockat isär Sonic Youths ljudbild och satt ihop den igen. Muttrar och kugghjul blev över men istället fick det plats en ölkylare mitt i det hela istället.
- Everything’s Explodin’
Egentligen är det ingenting speciellt med låten förutom texten. Gitarrerna använder standardriff och trummorna pukar på mer glatt än bra, för att inte tala om det där gitarrsolot. Men ta mig fan, det fungerar. Det är så opretantiöst på något sätt, trots solot, eller kanske tack vare det. Från skivan Oh My Gawd!!! som för övrigt låter som en väldigt opolerad testkörning inför Telepathic Surgery.
- Trains, Brains & Rain
Först trodde jag att det var Mark Coyne som sjöng, fast den villfarelsen försvann med refrängen. Inte den allra bästa ljudbilden det bör erkännas, trummor och gitarrer dränker en hel del, men rejält charmigt. Från Hear It Is.
- Anyway, Anyhow, Anywhere
Också från Hear It Is, en cover på the Who. Gjord med fullt av råa gitarrer och mer gärna än bra-attityd vilket gör att vissa antagligen anser att det är en slakt på originalet. Lyssna inte på dem. De har fel. Lyssna bara på basen!
- Right Now
Redneckpunk från Telepathic Surgery.
Kommentarer är avstängda. Detta görs automatiskt sex veckor efter publiseringstiden, eller så har jag stängt av dem själv för just det här inlägget. Maila om du vill något.
1: Fan ta dig. 2: Ha en trevlig kväll. 3. Dubbel-fan ta dig!
— Ola (@ 2. maj 2006, 15:44)Samma stad har dessutom TNP fredag… Jag gråter. Tårar!
— Fredrik (@ 2. maj 2006, 20:32)Okej, det där var BRA.
— Nicklas (@ 3. maj 2006, 10:45)