21. september 2006, 02:16
· markerat som: apocalypse now catch-22 film filmatiseringar mash
· Lyssnade på Motörhead - Under The Gun
Jag har tittat på krigsfilm. Tre stycken. Först då Apocalypse Now [+], följt av M*A*S*H [imdb] och Catch-22 [imdb]. M*A*S*H är utan tvekan den sämsta av dem, helt okej men inte så mycket mer egentligen. De andra två är skrämmande.
Alla tre är mer eller mindre baserade på böcker, fast givetvis med tre helt olika infallsvinklar. I M*A*S*Hs fall kastades den mer eller minder ut direkt tillsammans med stora delar av manuset. Apocalypse Now kom boken in bakvägen med att Coppola mer eller mindre övergav manuset (som Heart of Darkness inte hade så mycket gemensamt med förutom en del postmoderna nudge-nudge-wink-wink) och använde boken istället. Catch-22 försökte filmatisera boken —något som borde vara lika omöjligt som att göra en rak bok-till-film-överföring av the Orchid Thief.
Apocalypse Now kan vara den av filmerna som håller på alla plan. Det finns vissa underliga val i Catch-22 som inte känns riktigt genomtänkta, men samtidigt kan den mycket väl vara en av de bäst fotade filmerna som gjorts. David Watkin är ett geni långt över gränsen till galenskap. Att bara filma en timme under dagen gjorde underverk för hur den ser ut och ändå är det sättet att arbeta så fullständigt bortom allt förstånd att bara kan skaka på huvudet åt det. Kolla bara:
Sådant här ljus och från samma håll är det igenom hela filmen.
Saken jag kom och tänka på när jag såg de här tre var att de allihop belyste en sak som de flesta har problem att inse: att film och bok är två helt skilda verk och att det inte riktigt går att säga att den ena är bättre än den andra. Eller jo, det kan man, fast inte på det sättet som pöbeln verkar tro. En filmatisering behöver inte bli bra, men bara för att den är helt annorlunda så betyder inte det att den är dålig – oftast är det tvärt om. Det är först när man tar avstånd och gör något eget från sitt eget perspektiv som det förvandlas till riktigt konstverk och inte bara är massproducerat dravel. (Man kan givetvis som i M*A*S*Hs fall gå lite för långt.)
Kommentarer är avstängda. Detta görs automatiskt sex veckor efter publiseringstiden, eller så har jag stängt av dem själv för just det här inlägget. Maila om du vill något.

Såg Catch 22 igår. Förmodligen en av de sjukaste filmer jag sett. Hann tyvärr inte lyssna på kommentarspåret eftersom jag var tvungen att lämna tillbaka den, men filmen var riktigt bra. Absurd är nog det mest lämpliga ordet.
— Ola (@ 21. september 2006, 20:43)Jag håller med, och det förstärks av sättet de filmat den. Det finns nästan ingenting som pekar på att det är satir i vare sig bildspråk eller musikval.
Du kan få låna den av mig sedan om du vill höra kommentarspåret – vilket du bör göra för det är riktigt bra.
— Nicklas (@ 21. september 2006, 20:48)“Det finns nästan ingenting som pekar på att det är satir i vare sig bildspråk eller musikval.” Nej, det är helt rätt. Det ser på ytan ut och låter som vilken flaggviftar-film som helst. Fast med Pythongänget i rollerna, och där upstår humorn. Lånar gärna ditt exemplar med kommentarspår.
— Ola (@ 22. september 2006, 17:58)