This Bike is a Pipe Bomb och skivan Front Seat Solidarity från 2002 eller så tror jag.

Jag hör spår av Bad Religion. Inte på samma sätt som pinsamma karbonkopieförsök som No Fun At All, men med snarlika mönster i låtarna och jag vet inte. Det är inte tydligt och det finns säkert inte ens där, egentligen är det nog bara ett hjärnspöke men det påminner mig om BR ändå, trots att allt är annorlunda.

Det började med att trion satt hemma i Pensacola “Wings of Gold”, Florida och tänkte göra musik som en parodi på country. Det fungerade inte riktigt som de hade tänkt sig på grund av att influenserna märktes lite för tydligt. Istället blev det någon form av americana-punk-hybrid av alltihop. Nej, inte som the Weakerthans, inte det minsta. Det här är mer kaosartat med munspel och harmonier (nåja), lite som om att det kommer från antifolkrörelsen – men lite mer avancerat och med en helvetes massa entusiasm.

Sedan har vi namnet: This Bike is a Pipe Bomb. Visst, det är inte lika elegant och enkelt som till exempel Unbunny men det är lika underbart ändå. Att det skulle skapa vissa problem – speciellt som fans har sätt klisterlappar med bandets namn på sina cyklar – tror jag inte kom som någon större överraskning. (Däremot har det i efterhand visat sig att dessa cyklar en bra mycket lägre stöldrisk.)

Entusiasm, humor och egensinnighet, det var länge sedan man såg sådant i genren istället för söndersminkade pop-goter som alla låter likadant. Klart man fastnar för det.

Kommentarer är avstängda. Detta görs automatiskt sex veckor efter publiseringstiden, eller så har jag stängt av dem själv för just det här inlägget. Maila om du vill något.