I Tingsek på skiva känner man delvis igen kvardröjande effekter från hans tid med Loosegoats. Det är inga överdrivna pålägg, allt är simpelt men det passar in. Lägg till hans egna större influenser blir det riktigt bra folksoul av det hela.
Live däremot är det något helt annat. Soulen finns fortfarande där, men den vrider och vänder på sig i händerna på honom och de medlemmarna ur Kamraterna han har med sig på scenen tills den skruvat sig lite längre framåt i tid och rum. Lofivibbarna som fanns på skivan finns plötsligt ingenstans. Americanafunk. Det spöar skiten ur skivan helt enkelt.
Under de fem första låtarna har han tagit sönder tre strängar och som han själv kommenterade har det nog definitivt något med Växjöölen att göra. Sex personer, dels han själv och sedan fem till – i stort sett nästan hela Kamraterna – står på Kafé de luxes scen och den kan tävla i många priser. Sveriges minsta och mest 70-talsaktiga. De där lamporna som stod vid klaviaturspelaren är inte att leka med. Inte heller koskrällan som togs fram ibland istället för trummorna – den var grym.
Jag vet inte riktigt hur många låtar det blev – men jag tänker vidhålla att Tingseks cover av Shake The Disease i baktakt var en förbättring på originalet. Det kändes som om de spelade i en halvtimme men när jag och Olas kollade på klockan efteråt så verkade det som om det var det tredubbla. Ingen av oss är bra på matematik och vi kollade inte på klockan när de började spela så vissa felaktigheter i slutsatserna kan förekomma, men jag tror inte det slår på mer än tio minuter hit och dit.
I efterhand känns det som om att han borde tagit in sina kompisar lite mer under inspelningen för det hade gjort en bra skiva bättre. Samtidigt vet i fan, att göra i stort sett allt själv fungerar också. “Fungerar också” är bara inte bäst.
(Kafé de luxe hade kanske inte världens bästa högtalare, men de var inte urusla heller, och salen var rätt trevlig om än liten. Så varför utnyttjas den inte mer? (Okej, den utnyttjas rätt bra, men ändå. Min poäng gäller även om den är fel.) Att pumpa upp en live-scen borde inte vara så svårt eftersom det faktiskt finns ställen att spela på.)
Kommentarer är avstängda. Detta görs automatiskt sex veckor efter publiseringstiden, eller så har jag stängt av dem själv för just det här inlägget. Maila om du vill något.
Är glad att du övertalade mig att följa med. Är ännu mer imponerad av att du lyckades stå stilla under hela konserten, med tanke på det skönt gungiga svänget. Däremot tycker jag nog att DM:s original är ännu bättre. Och det var kul att Lemmy dök upp och körade.
— Ola (@ 12. november 2006, 17:39)Jag skyller på benet. Det är fortfarande lite stelt, det har slutat göra ont i varje fall.
Men det kändes som om att jag rörde på mig under spelningen, kanske borde kolla huvudet för schizofreni.
Lemmy var onekligen en överraskning.
— Nicklas (@ 12. november 2006, 18:25)Ni skulle gått på Paul Di’Anno-konserten på Zeldas istället.
— Mr. T (@ 13. november 2006, 07:10)Eller inte.
— Nicklas (@ 14. november 2006, 00:29)