De är verkligen inte kloka de där Kafé de luxearna. Inte nog med att deras vanliga scen kan räknas som Sveriges minsta, nu satte de samman en som måste vara världens minsta. Bara trummorna fick plats. Frida Selander själv och hennes basist fick stå jämte.

Som om inte det var nog var det i en korridor omgjord till fik vilket gjorde att folk från salen som ville upp på ovanvåningen gick igenom precis vid scenen och tvärt om. Men spelningen var bra ändå. Kaos men sådant bidrog bara till charmen. Übercharmigt till och med.

Kommentarer är avstängda. Detta görs automatiskt sex veckor efter publiseringstiden, eller så har jag stängt av dem själv för just det här inlägget. Maila om du vill något.