Folk. Jag förstår mig inte på dem. Okej, boken som Kristian Lundberg recenserade finns inte men å andra sidan verkar det han klagat på finnas i allt annat Britt-Marie Mattsson skrivit. Om inte annat borde det här ge henne tid att fixa till det.

“Jag har gjort mig lustig över Britt-Marie Mattsson på förhand eftersom jag tycker så fruktansvärt illa om henne. Men vi får hoppas att boken kommer ut så jag får chansen att såga den på riktigt”.

Kristian Lundberg, saxat från DN

Det är inte som om att man behöver ha något på fötterna när man recenserar. Allt som krävs, mer eller mindre, är kontakter för att få jobbet numera. Du behöver inte ha bra smak, vettiga åsikter eller ens kunna skriva med driv i texten. Du kan göra urtråkiga handlingsrefererat och sluta med ett “njo, det här går väl an”, fan, du behöver inte ens har kommit ur puberteten för att få ett sådant jobb.

Och sedan, som om inte det vore nog, så är recensioner av påhittade verk snarare en litterär genre i sig. En liten sådan måhända, men den finns. Stanislaw Lem fyllde en bok med sådana ( Det Perfekta Tomrummet ). Lennart Persson hittade på en the Band-skiva som fick genomslag internationellt – helt korrekt var Perssons reaktion efteråt summerat till “nej, den finns inte. Tyvärr, för det borde den.” Han använde mer ord för att säga det, men det var ingen ursäkt. Sådana här recensioner säger mer om författaren/bandet och klimatet runt omkring än det som påstås recenseras. Och det kan ibland behövas lyftas fram utan att behöva tyngas ner av av något annat.

Det enda riktiga misstaget här var att inkludera den bland en massa andra recensioner. Lundberg borde svängt loss ordentligt och gjort den fristående, kanske ändrat titel på boken också till något helt annat. Tidningens beslut att tvinga fram en ursäkt för någon liten skitsak som det här var nog också ett misstag.

Undrar om folk blir lika förbannade efter att de sett dokumentären om Spinal Tap? Eller när de upptäcker att trots att en författare använt sig själv som huvudperson så är handlingen påhittad från början till slut. Det, om något, vore idioti.

1. Jag fick som det händer sig just tag på den svenska översättningen av Det Perfekta Tomrummet, tillsammans med Cyberiaden. Leve mig.

   — Björn Lindström    (@ 17. december 2006, 22:03)

2. DPT var länge sedan jag såg på antikvariat. Cyberiaden däremot brukar det finnas – tror det beror på att jag redan har den någonstans.

   — Nicklas    (@ 17. december 2006, 23:37)

3. Hade boken bara varit rent påhitt från hans sida hade det varit en annan sak. Nu har han väl mest utnyttjat tidningens pengar och läsarnas tid för att försöka kasta skit av vad som mest verkar vara personliga skäl.

   //JJ

   — Johan    (@ 18. december 2006, 02:11)

4. Men den var ju ett rent påhitt egentligen. Bara namnet fanns, resten hade inte blivit skrivet.

   Vare sig det är positivt eller negativt så är det enda personliga skäl bakom det mesta i en recension. Det är inte ISO-kontrollerad protokollföring det handlar om direkt. Desto subjektivare, desto bättre.

   Däremot var det ingen bra "recension", det måste jag medge. På tok för intetsägande.

   — Nicklas    (@ 18. december 2006, 03:27)

5. Jag tyckte Kristian Lundbergs kommentar var helt underbar. Den bevisar ju bara vad recensioner är; jättejättejättesubjektiva åsikter. Man SKA inte ta recensioner på fullaste allvar, inte när det handlar om kulturella grejor som filmer, skönlitterära böcker och musik.

   — Mr. T    (@ 18. december 2006, 13:23)

Kommentarer är avstängda. Detta görs automatiskt sex veckor efter publiseringstiden, eller så har jag stängt av dem själv för just det här inlägget. Maila om du vill något.