Jag såg förra helgen ikapp Friday Night Lights och jag funderade på att låta det gå förbi obemärkt. Men nej, efter veckans avsnitt så går det inte. Det här var för jävla bra. Antagligen det bästa jag sett sedan The Wires senaste säsong. Jag sitter numera till och med och ser matcherna i serien, de jag till en början snabbspolade större delarna av.

Det tog ett tag in i säsongen innan hjärnan fungerade ordentligt och jag insåg att David Boyd låg bakom kameraförningarna. Vilket jag borde insett direkt med tanke på att han använder delvis samma takniker som i Firefly och Deadwood: kvardröjande och aldrig så där perfekt statiskt som många andra. Något som förhöjer seriens hyperrealism. Det känns aldrig spelat, utan mer som en dokumentär – trots att vissa sidohistorier borde haft klichévarning så slutar det alltid med att de böjer sig åt ett annat håll precis vid rätt ögonblick.

Kommentarer är avstängda. Detta görs automatiskt sex veckor efter publiseringstiden, eller så har jag stängt av dem själv för just det här inlägget. Maila om du vill något.