Ska man göra aprilskämt så ska man göra ett bra jobb. Inte bara kasta ihop något. GMail paper? Please. Syns på mils håll och skulle inte ens fungera som punchline på ett skämt i vanliga fall.

Nej, det ska göras som på Harp Magazine. Med insikten av en febersjuk som drömt om ett alternativt universum skämtade de om ett nytt album av Captain Beefheart. Här hos oss är det tydligt att det är ett skämt från första början, Van Vliet skulle inte ge upp sin exil från musiken lika lätt som alla andra efter att pengarna tagit slut. Allra minst eftersom han verkar vara genuint mycket lyckligare som konstnär än musiker.

Egentligen borde jag slutat läsa vad de skrev efter första paragrafen men det hade varit för lätt.

The eponymous album is described as “a mixture of folk, rock and extemporaneous da-da boogie, along with at least one avant-garde Tex-Mex medley, and a freewheeling cover of Robert Johnson’s country-blues classic “Me and the Devil Blues.” Sessions were produced by Ry Cooder and featured the Magic Band augmented by some of the same players who appear on Cooder’s recent My Name is Buddy (e.g. Jim Keltner, Mike Elizondo, Cooder’s son Joachim and, on the aforementioned Tex-Mex number, accordionist Flaco Jimenez). Captain Beefheart will be released by Nonesuch (also Cooder’s current label) on July 10.

Ju mer jag läser av artikeln, desto mer argsint börjar en fråga knuffa sig fram i medvetandet: vill vi att det ska vara ett skämt? Mitt svar är “nej”, jag vill fan höra skivan. Det är där det riktiga skämtet tar vid, de har inte lurat i oss att skivan kommer utan att den skulle ha låtit bra. DAMN YOU, Harp!

Kommentarer är avstängda. Detta görs automatiskt sex veckor efter publiseringstiden, eller så har jag stängt av dem själv för just det här inlägget. Maila om du vill något.