Olas ansikte förvreds till en sådan där psykotisk Noh-mask. Sakta satte han tillbaka vinylskivan i bokhyllan. Jag tror han skakade lite också men det kan ha varit jag som fnissade så att huvudet rörde på sig.

— Jag tror inte jag har hört några av de här låtarna på första skivan. Fan…

Skivan var någon samling med the Beatles jag har haft sedan jag var åtta eller nio. Tror jag lyssnade på den senast för en sisådär femton år sedan. Hade inte ens reflekterat över att det bara var covers på den, än mindre att det var saker som de själva inte hade gett ut. Vilket borde säga mer än nog om mitt förhållande till gruppen, de var väl okej för det mesta.

— Nej, jag vågar inte lyssna på den.

Istället blev det nog the Mojomatics – som han inte hade hört sedan livespelningen för han ville veta vilken “den lugna låten” de hade spelade då var. Men den där grimasen. Den var rolig.

1. Har kollat din länk och måste nog säga att det inte var särskilt likt trots allt. The Mojomatics-skivan var mycket bättre än jag väntat mig.

   Men om jag hittar en dubbelvinyl med världens bästa The Rutles-kopior och bara har hört en tredjedel av låtarna är det klart jag reagerar. So so.

   — Noh-Ola    (@ 23. april 2007, 18:17)

2. Världens bästa the Rutleskopior? Men jag har inget med the Buzzcocks på vinyl. (Även om jag borde.)

   — Nicklas    (@ 24. april 2007, 16:43)

3. Men the Buzzcocks – hur bra de än är – gjorde aldrig någon version av W C Fields Forever. Det gjorde The Beatles och det är förmodligen deras bästa låt.

   — Ola    (@ 25. april 2007, 17:46)

Kommentarer är avstängda. Detta görs automatiskt sex veckor efter publiseringstiden, eller så har jag stängt av dem själv för just det här inlägget. Maila om du vill något.