När Alien ³ släpptes fick ingen riktigt vad de ville. Fansen – de flesta kom efter andra filmen – och studion ville ha action och fuskskräck där saker hoppar fram när man minst väntar det. Regissörerna hade andra idéer men de fick inte igenom dem ordentligt – eller alls, för oavsett vad som pitchades så tycktes det hela tiden gradvis förskjutas tillbaka till vad producenterna hade tänkt sig till en början. Renny Harlin hoppas sympatiskt nog av efter att alla idéerna de hade kommit fram med var alldeles för lika de två tidigare filmerna.

Vincent Ward påbörjade en historia som till viss del ligger till grund för den som finns i filmen, men den utspelade sig på en träplanet. Alltså, planeten var byggd av trä. Som en Death Star i mahogny där folket försköt alla former av teknologi. Det hade kunnat bli intressant, om nu inte studion hela tiden gett instruktioner till de flesta andra bakom regissörens rygg. Jag förstår varför han lämnade inspelningen trots att förproduktionen hade börjat och han investerat en massa tid.

Och så David Fincher. Som bara fick tid att göra 60% av vad han ville, han hade inget manus och det som fanns reviderades under hela inspelningen, det fanns inga pengar för det mesta hade gått ut innan han ens fick jobbet, studion bytte ut cinematograf och lade sig i en jävla massa. Vissa av producenterna kan fortfarande inte förstå varför Fincher var sur på dem och allt annat än tacksam. När Fincher och Rawlings väl fått ur sig en klippning av filmen med det material de hade gjort än så länge och förhandlade om att spela in det som saknades, så fick de bara göra hälften och hur slutklippningen skulle bli bestämde chefen för produktion på 20th Century Fox. Yeah. Men han tyckte å andra sidan att Aliens var skräck precis som Alien, och inte en renodlad actionfilm. Han hade nog en jävla massa problem med att Fincher ville berätta ett existentiellt drama istället för våld och fuskskräck. (Ironiskt nog hade studiofolket problem med blodet och obduktionsscenerna. De framkallade olustkänslor tyckte de.)

Assemblyklippningen är i stort sett den Fincher och Rawlings lämnade in, med det material de fick göra i efterhand och lite tightare. Det är fortfarande inte filmen Fincher hade velat göra, men han verkar inte må aktivt dåligt av att ha sitt namn på den i varje fall.

Det är också en bättre film, den extra halvtimmen används väl. Det är mer luft mellan scenerna som låter atmosfären på fängelset bre ut sig. Karaktärerna har mer små ögonblick och de känns inte längre bara som kanonmat. Tempot är saktfärdigare, de religiösa temat känns av mer och viktigast av allt, Grolic spelad av Paul McGann har en mycket större roll vars sidohandling som ger filmen en annan struktur än de två första. Däremot tror jag inte att folk som hatar studioklippningen kommer gilla den längre. Den är lite ofärdig och osubtil, men med tanke på allt runt omkring så är det ett under att filmen ens gick att göra. Framför allt så märks det mer av Fincher i den längre versionen.

Sedan tycker jag det är skitkul på sitt sätt att de faktiskt klippte bort en halvtimme även från dokumentären om att göra filmen – eftersom de inte var bekväma med all kritik. Att Charles de Lauzirika valde att använda pseudonymen ”Fredrick Garvin” för att markera sitt ogillade över vad de gjort med den var ett genidrag.

Kommentarer är avstängda. Detta görs automatiskt sex veckor efter publiseringstiden, eller så har jag stängt av dem själv för just det här inlägget. Maila om du vill något.