Att få ett telefonsamtal mitt i natten av Annica och Sanna var underskattat, även om det hela försvårades en massa av att de befann sig på Juniper Hill-efterfest hos Roger Funk. (Jag borde, givetvis, varit där. Egentligen.) Det var ett sorl över alltihop och då blir det är lite problematiskt. Det är så att jag måste koncentrera mig för att höra vad folk nära säger om jag befinner mig i ett rum med för mycket folk som babblar på. Annars lägger min hjärna av och bestämmer sig för att det inte finns något att höra. Lägg nu till taskigt ljud från mobiltelefon och mina öron får svårt att höra eftersom allt klumpas ihop till risgrynsgröt. Och jag tycker inte om risgrynsgröt. Allra minst i öronen. Det hade varit mycket bättre att höra Annica och Sanna prata än gröt.

Hur som helst. Även om det inte gjorde att jag framstod som en så jävla trevlig människa och var rätt tyst – jag försökte lyssna – så fick det mig att bli gladare. Vilket leder över till vad jag gjorde efter jag pratat med dem. Jag tittade på Slings & Arrows och skrattade. I grunden handlar det om Geoffrey Tennant som för sju år sedan blev galen medan han framförde Hamlet, och vad som händer när han återvänder till teatergruppen.

— This check is good?
— Of course, this check is good. Why would i give you a bad check?
— If check is bad, I send for police, thank you!
— I have never bounced a check in my life!
— If check is bad, I send police!
(Hyresvärd går.)
— Check’s bad, isn’t it?
— Of course.

Kommentarer är avstängda. Detta görs automatiskt sex veckor efter publiseringstiden, eller så har jag stängt av dem själv för just det här inlägget. Maila om du vill något.