Om småätande är en dålig vana som man bör sluta med, spelar det någon roll åt vilket håll man går? För jag föreställer mig att det är enklare att äta hela tiden.

Böcker med mat i är ett underskattat fenomen. Steven Brust håller säkert med. Det började med att han faktiskt tog med ett ungefärligt recept för kaffedrycken klava i en av böckerna om Vlad Taltos. I den senaste hade han en hel meny som gjorde mig väldigt hungrig under tiden jag läste.

Och Patricia Wrede nämnde en chokladkaka i en novell och slutade samlingen i den med receptet. Barbarian After Battle Chocolate Cake tror jag den hette, komplett med angivelser för när under bakandet barbarerna delar upp bytet.

Det skulle inte förvåna mig ifall Haruki Murakami någon gång i en bok skrivit ner den optimala koktiden på pasta och vilka kryddor som ska användas. Antagligen är det levererat i samma tillbakalutade infodumpstil som Neal Stephenson använde när han skrev om att äta Captain Crunch-flingor i Cryptonomicon.

Regelrätta kokböcker gills inte, inte heller picknick-sjuka saker som den där Blyton använde för de handlar om att äta och inte om maten i sig, men det måste finnas mängder av små och stora passager om mat. Jag vill veta vilka du hittat.

Kommentarer är avstängda. Detta görs automatiskt sex veckor efter publiseringstiden, eller så har jag stängt av dem själv för just det här inlägget. Maila om du vill något.