“You may be the universe’s butt-puppet, but I’m its right-hand fist of fate.” — Mahandra, Wonderfalls

Namnet “Tracie Thoms” blixtrade förbi under förtexterna och ett tag var jag rädd att jag missat henne. Vilket det visade sig vara omöjligt när hon väl gjorde sitt inträde i Death Proof.

Jag hade inga förväntningar alls – kanske ett litet hopp som tänts av Kalle och en Björn – eftersom alla andra verkar ogilla den. Filmen i sig är inget mästerverk, jag tvivlar på att det är en bra film. Men jag fann den sjukt underhållande. Sättet kameran skakade under biljaktscenerna, hur dammet och allt grus tycktes förflyttas in i biosalongen och hur man tycktes känna doften av bränt gummi både i näsan och munnen. Jag hoppas inte att detta säger en massa negativt om min personlighet. Sjukt sjukt underhållande.

Edit: nej fan, jag har tänkt på den en massa sedan jag såg den nu och det är en bra film. Se den.

1. Åh! Jag vill också! Jag vill också!

   — Olle    (@ 26. juni 2007, 00:52)

Kommentarer är avstängda. Detta görs automatiskt sex veckor efter publiseringstiden, eller så har jag stängt av dem själv för just det här inlägget. Maila om du vill något.