Kommer du ihåg förr i tiden, när alla datorspel inte var i 3D utan behövde lite mer innehåll? Då fanns det ett piratspel som hette Monkey Island. I baren där fanns det en snubbe med en stor rund knapp på bröstet med texten “Ask me about Loom.” När man sedan ställde frågan så var det i stort sett reklam för LucasArts tidigare spel Loom, fast bara i text där den här karaktären hyllade allt med det. Det hade inte någon direkt funktion i spelet och var inget man gjorde mer än en gång, men idéen var rätt bisarr.

Jag har insett att jag har en sådan där knapp på mig. Den är osynlig, men om du hade kunnat se texten så hade du kunnat läsa “Ask me about The Mekons”. Jag kan prata i timmar och vifta med armar och kaffekoppar.

Jag skämtar inte, jag önskar att jag gjorde det men nej. Jag skulle utan problem kunna ställa mig som en konstinstallation i den där kuren mitt på storgatan i Växjö. Där skulle jag prata om the Mekons förträfflighet, bevisade av illa ritade bilder på postitlappar – som kan vikas till små pappersplan och kastas på de otrogna som går förbi eller slutar lyssna. Jag hade kunnat, om jag nu inte hade haft någon form av självinsikt och insett att det inte vore bra och dels att jag inte gillar att prata inför massor med människor.

Men nu vet jag, och om jag ska vara helt ärlig så bryr jag mig inte. Måste man ha välgrundade objektiva perspektiv på allt? Nej. ¹ Att kunna vara toksubjektiv är befriande.

1) Fast samtidigt anser jag att “nej” också är svaret på frågan ifall dagisbarn ska få köra bulldozer utan vuxen översyn. Men det kanske är fel. Det är möjligt att rätt svar är “kanske”.

Kommentarer är avstängda. Detta görs automatiskt sex veckor efter publiseringstiden, eller så har jag stängt av dem själv för just det här inlägget. Maila om du vill något.