Jag satt och lyssnade på Thea Gilmores The Parting Glass. Till större delen av den lite mer än tre minuter långa låten är det bara Thea och hennes röst. Det finns småsaker i bakgrunden mot slutet men det märks inte, för Theas röst genomtränger allt även massivt stål. När låten tog slut satt jag där i flera minuter och bara tittade på monitorn i komplett tystnad. Jag rörde inte tangentbordet, jag använde inte musen, utan bara spaceade ut. Sedan slog det mig. När religiösa hör Gud och denne sedan försvinner? Det är så här det känns.

Kommentarer är avstängda. Detta görs automatiskt sex veckor efter publiseringstiden, eller så har jag stängt av dem själv för just det här inlägget. Maila om du vill något.