Det har gått en vecka sedan jag såg David Lynchs Inland Empire. Efteråt var jag tvungen att se de åtta kortfilmerna som uppgjorde Rabbits och ingen av dem har varit långt borta sedan dess. Det har varit en uppenbar bearbetning, istället för det vanliga där allt mer eller mindre sker omedvetet har småsaker tvingat fram scener och segment där jag sedan suttit på en stol eller en sten eller vad som helst och bara funderat. Vad fan betyder det?!

Jag måste se filmen igen, så mycket är klart. Helst en gång på bio, om den nu går upp. Det är väl inte helt klart ännu. Filmen känns som om den har något att komma med, att det finns något där inne. Något som jag tror förstärks av att det är ett pussel av sekvenser från olika ursprung. Delarna från Rabbits, filmen i filmen, även verkligheten i filmen, det finns genomgående teman. Är det konsten som påverkas av livet eller är det tvärt om? Vem kommer jag bli? Samtidigt så undflyr en hel del mig när jag försöker vinkla det. Jag måste se den mer.

För som om inte filmen i sig vore nog så är Rabbits i sin fristående form än mer konfunderande. Existentiell surrealistisk sitcom, där skratt och repliker inte är synkade och med en mystisk mun som ibland uppenbarar sig för att rabbla satansverser. Det är störande, men på ett oerhört bra och suggestivt sett.

Och båda sakerna är oerhört vackert gjorda.

1. det beror ju helt på var du bor om den går upp på bio eller inte. de enda biografer i sverige som ger sig på att visa den är sådana som Folkets Hus och liknande. SF kommer inte att visa den.

   — Olle    (@ 27. augusti 2007, 19:34)

2. Jag vet. Häromkring finns det däremot en bio som visar artsy-fartsyfilmer. Men jag tror jag hinner se den på dvd några gånger innan den kommer dit.

   — Nicklas    (@ 27. augusti 2007, 19:42)

Kommentarer är avstängda. Detta görs automatiskt sex veckor efter publiseringstiden, eller så har jag stängt av dem själv för just det här inlägget. Maila om du vill något.