Förra veckan var rätt seg. Jag lyssnade på rätt lite musik enligt last.fm, men å andra sidan använde jag mp3-spelaren mer (och givetvis glömde jag bort att scrobbla över). Jag ritade inte ett skit, vilket känns helbisarrt.

En skiva jag däremot har lyssnat på en del är Natural. Inte för att jag tror det gjort saken bättre, för det är en rätt dyster skiva. Väldigt dyster till och med. Detta ska inte förväxlas med att den är dålig, för det är den inte alls. Det är en väldigt bra skiva, bara inte en positiv sådan. Något som den klargör direkt med öppningsspåret Dark, Dark, Dark, inte för att det borde komma som en överraskning, deras tre senaste skivor innan den här var inte glada de heller, ibland lite mer arga bara.

High in the ferns I find a skull
I see the flashing shadows
Jet fighters swooping loud and low
Rehearse for Armageddon

The Mekons – Cockermouth

Paradoxalt är det ändå något hoppfullt. Okej, det kanske är fel ord, men det finns en form av glädje i skivan trots att texterna handlar om brutal verklighet. Det är inget som märks direkt, men efter ett tag känns det som om att musiken är uppdelad i två läger. Några är övertygade om att det är dystert och allvarligt, medan andra är lekfulla och medryckande – och det sjuka är att det fungerar, det känns aldrig tillgjort eller som om att det inte passar in. Om det här är slutet, låt oss åtminstone ha kul även om det inte är lätt.

1. Va? Kan man scrobbla från spelaren? Inte från min säkert.

   — Ankh    (@ 3. september 2007, 21:42)

2. Jag kan med min eftersom jag använder icke-standardmjukvaran i den — fungerar bara på vissa spelare och Creative är inte en av dem (tyvärr). Men jag glömmer bort det hela tiden ändå.

   — Nicklas    (@ 3. september 2007, 22:23)

Kommentarer är avstängda. Detta görs automatiskt sex veckor efter publiseringstiden, eller så har jag stängt av dem själv för just det här inlägget. Maila om du vill något.