2007 års bästa skivor: texter. Del fyra av en handfull.
CUNNINLYNGUISTS – DIRTY ACRES
Jag vet vad jag sa om Little Brothers GetBack, men efter att ha lyssnat ännu mera på både den och på den här så tycker jag faktiskt att Cunninlynguists Dirty Acres är bättre på alla sätt och vis.
I dagens klimat nere i södern känns gruppen lite malplacerad. Kentucky har å andra sidan alltid legat emellan södern, mellanvästern och östkusten, och på den här musiken hörs det. Det är något söderlunkande tempo på rappen — speciellt om man jämför med britternas amfetamin-ADHD-hastigheter. Över lag är Dirty Acres ingen snabb skiva men samtidigt är det absolut ingen tråkig sak. Släpigheten är faktiskt till deras fördel för kontrasterna inom det de gör ger dem en identitet.
![[illo: cunninlynguists]](http://www.carbonatedink.com/sv/images/95.jpg)
Kno har tagit baksätet och mer eller mindre lämnat mikrofonarbetet till de andra två för att koncentrera sig på musiken. För satan vad den är bra. Han har själv beskrivit det som att han tar samplingar och kramar fram all soul han kan få ur materialet och lite till. För det är soulartat även om hans beats mer är baserat på andra genrer. Bluegrass-gitarrer, klockspel, vad han än kan hitta som går att använda. När jag räknat upp allt det där undrar jag snarare om det inte är de andra i söder-hophopen som är lite malplacerade. Men vad fan, vem bryr sig? Bra är det, och det är det enda som borde betyda något.
Innehållet som Deacon och Natti lägger ovanpå detta tillhör också en lite åsidosatt tradition: historieberättande. Inget moraliserande, inget direkt flörtande med andra mer kommersiella stilar, de platsar inte ens bland de grupper som försöker vara upplyftande. De är alldeles för djupt rotade i deras egen verklighet för att kunna göra något sådant. Bra, dåligt, fantasier, drömmar; eftersom deras musik utgår från dem så behövs allt sådant. Man skulle i och för sig kunna dra paralleller till tidiga OutKast, men det hade bara varit fånigt även om det hade funnits en viss poäng i det.
Få gästinhopp, två korta instrumentala interludes och inga sketcher. Fuck me, mer borde göra skivor på det viset. De har kommit rätt långt sedan Will Rap For Food, men samtidigt hörs det att de är samma personer fortfarande.
Kommentarer är avstängda. Detta görs automatiskt sex veckor efter publiseringstiden, eller så har jag stängt av dem själv för just det här inlägget. Maila om du vill något.
