Innan Aaron Sorkin brände ut sig på the West Wing så gjorde han en sitcom vid namn Sports Night. Den var en bakom-kuliserna på en sportredaktion—så det handlade inte direkt om sport i den bemärkelsen, även om sport smyger sig in i dialogen. Men som vanligt är det personerna och dialogen som är det viktiga. Så viktiga att hela serien faktiskt bygger på dialogen, vilket för en komediserie är närmast revolutionerande, speciellt 1998 när den gjordes.
Dana: What was the last good idea you had?
Natalie: When I got up this morning I decided not to stick my hand in the blender.
Men en riktigt bisarr sak är skrattspåret. Sorkin ville—förståeligt eftersom det inte är den sortens sitcom—ha något, tvbolaget ville så givetvis blev det ett, men det är mer nertonat och sporadiskt vilket gör att den flyter på lite konstigt i början innnan man lärt sig ignorera skratten. När man såg piloten så störde man sig på det en hel del.
Dan: You could be having sex with Yoko Ono right now.
Casey: Please don’t ever say that again.
Hur som helst, serien är riktigt kul med bra skådespelare —Joshua “Bob” Malina från den kriminellt underskattade Kill the Man bland annat, och underligt nog gästinhopp av William H Macy—och på tok för kort. Två säsonger eftersom West Wing tog upp för mycket avc Sorkins tid.
Serien skurvar upp förväntningarna på Sorkins nya serie rejält, så jag hoppas att jag inte bli besviken på Studio 7 on the Sunset Strip när den väl kommer nästa år.
Kommentarer är avstängda. Detta görs automatiskt sex veckor efter publiseringstiden, eller så har jag stängt av dem själv för just det här inlägget. Maila om du vill något.
Det blev du inte! Och inte jag heller! Trots att dom bytte från 7 till 60!!
Snart är det tisdag.
— Fredrik (@ 2. oktober 2006, 13:28)