Vilket jävla slut! Jo, jag vet, jag går händelserna i förväg, men jag såg det nästan nyss och det var helt otroligt.
Green Wing är framtiden, även om den till stor del bygger på en gammal brittisk bastard-tradition. Det blir sällan lika svart och förvridet som i League of Gentlemen eller lika popkulturellt snöstormande som i Spaced, men det går att se små likheter här och där ändå—och då menar jag inte skådespelarmässigt även om Mark Heap från Spaced spelar en rätt stor roll i Green Wing.
För det första kanske jag borde beskriva serien lite snabbt: brittisk komediserie i nio delar där avsnitten är runt 50 minuter långa och inte riktigt följer mallen. Slowmotion och uppspeedat blandas för att till musiken skapa en hypnotiskt sköngungrytm, en sorts visuell funk. Trots att den utspelar sig på ett sjukhus får man knapps se skymten av en endaste patient, ett barn i första avsnittet är med i två minuter, om änns det, och då bara för att läkaren sprang fel när han gömde sig. Istället är det bara ett sätt för huvudkaraktärerna att springa runt och vara småaktiga och oansvariga i en miljö som alla förväntar sig ska vara strikt och kontrollerad.
Can’t really do smiley faces on death certificates, it does look a little bit insensitive, okay?
Caroline är ny läkare på sjukhuset och första avsnittet följer hennes första dag. På så vis är den rätt lik första avsnittet av Scrubs, men likheterna är inte så många efter det. För det är verkligen en ensambel och serien följer inte bara en person utan flera.
Caroline bryter nacken på en person när hon stressar för att hinna till jobbet, men hon lovar honom att allt blir bra bara han inte rör på nacken när han ligger där, hon själv måste ju vidare. Sjukhusets narkosläkare Guy är också dess största rövhål där han betygsätter tjejerna enligt olika kriterier på sin PDA—så att han kan få en snygg graf. Han är också jävligt tävlingsinriktad vilket Mac utnyttjar för att få Guy att göra en massa dumheter som att äta kaffe. Vad Alan och Joanna håller på med kan jag inte beskriva i ord men skådespelarna ska ha respekt för att de gör det. Och Sue som jobbar med interna relationer eller något sådant är spritt språngande galen. Så psychogalen att jag misstänker att hon kommer från Royston Vasey. Hon verkar väldigt local om man säger så.
– Any history with mental illness in the family.
- No.
- Are you sure? Because you know… about the penguin with the chainsaw?
- Yeah, but every child has an imaginary friend.
Men vilket jävla slut. Säsong två kan inte komma tillräckligt snart. Känns hemskt att jag faktiskt missade den när den var ny. SVT valde att inte köpa in den för att den var för brittisk. Lysande drag. Lysande. Någon med vett på inköpsavdelningen måste ha varit sjuk den dagen det beslutet togs.
Kommentarer är avstängda. Detta görs automatiskt sex veckor efter publiseringstiden, eller så har jag stängt av dem själv för just det här inlägget. Maila om du vill något.