Vi är halvvägs inne i tredje och sista säsongen (på FOX i varje fall) av Arrested Development och om inte något drastiskt händer i andra halvan så skulle jag påstå att tre säsonger var på tok för mycket — jag är oerhört besviken på fem av de sju avsnitt som visats. Det kan ju vara så som vissa har sagt att de på grund av mandat från FOX har tvingats ta med vissa saker som Charlize Theron och gjort Ron Howards kommenterarröst mer flåshurtigt återberättande från tidigare avsnitt, men detta är saker man kan arbeta sig runt. Det har de inte gjort, inte så att det märks i varje fall.

Istället har villrådligheten från andra säsongens senare halva fått växa sig ännu större, det finns inte något mål utan karaktärerna ränner runt som pappfigurer som bara är där för att skapa en fejkad kontinuitet mellan skämten. Det hela är lite som Lost: samma sak händer gång på gång och man förväntas applådera och klappa dem på ryggen och säga “Gud va bra!”, det händer saker men inget som får någon effekt och det hela glöms bort till nästa gång det är samme manusförfattares tur att skriva igen. En annan sak, likt på Lost så kan inte manusförfattarna släppa de där numrena, i AD är det givetvis ett återkommande skämt istället för egentliga siffror men du förstår nog.

Detta skämt mjölkar de för allt vad de kan, gärna överanvänds det i ett och samma avsnitt. I slutet av säsong två var det Busters hand, men där lyckades de gör något av det, det var variationer och det tilläts inte ta upp all tid. I säsong tre är det att en karaktär som var efterbliven och detta drogs ut över sex avsnitt. Komplett med berättarflashbacks från Ron Howard. Det kanske är medvetet, Lost har ju onekligen fått en hel del tittare. Det hade kunnat varit så, om det inte hade varit för det faktum att när jag tänker efter så är det mer som Friday the 13th-filmerna. Första avsnittet det var med i var annorlunda och genomtänkt, de som kom efter var billiga remakes där mallen från film nummer två följdes om och om igen.

Det känns fel och konstigt att skriva skit om Arrested Development men jag kan fan inte göra annat. Jag stängde av efter halva det senaste avsnittet — jag klarade inte av mer. Deras skämt är inte längre roliga. Kvalitetsfallet har varit långt, snabbt och hårt. Kanske kan den få en nytändning på en annan kanal, men jag vågar inte hoppas på det. Serien lever åtminstone upp till sitt namn.

1. Sant att tredje säsongen har tappat sitt fokus och manusförfattandet lite gått i stå, men det är fortfarande genialt ihopslängt och överfullt av referenser. Det kräver förstoringsglas dock, och det kanske inte är så smart om man desperat (se S03E09) behöver fler tittare.
   
   Den tråkiga sanningen är väl att AD borde stanna vid två och en halv säsong och leva kvar i allas (eller i alla fall mitt) minne som det bästa alla (återigen jag) sett i serieform. Någonsin.
   
   Bra skrivet!— David    (@ 14. januari 2006, 23:43)
2. Men säsong tre behöver man inte ett förstoringsglas för att se allt eftersom förutom 3.09 så behandlade de tittarna som idioter och bokstaverade allt.
   
   Enbart referenser skapar inte ett innehåll och en historia—under vissa avsnitt har serien haft sämre handlingar än Scary Movie-uppföljarna. Det har varit en katastrof med några rätt kul scener inslängda mitt i allt dravel.— Nicklas    (@ 15. januari 2006, 19:33)
3. Analrapist var kul och Tobias hår var kul— Kom Igen    (@ 16. januari 2006, 20:06)
4. Analrapist var över på tre sekunder och Tobias hår och dess bieffekter uppvisade ett av de största kontinuitetsfelen i seriens historia: ingen bryr sig helt plötsligt om att han mår dåligt. De har måhända varit lite nonchalanta tidigare, men samtidigt så har de alltid samlats på sjukhuset när något har hänt. Oerhört slarvigt.— Nicklas    (@ 16. januari 2006, 22:16)

Kommentarer är avstängda. Detta görs automatiskt sex veckor efter publiseringstiden, eller så har jag stängt av dem själv för just det här inlägget. Maila om du vill något.