Vissa människor sjunger hur bra som helst. De kan ta toner perfekt gång på gång, till och med hitta på egna. Ofast tenderar dessa personer att vara väldigt tråkiga att lyssna på. Det finns ingen karaktär i deras sätt att uttrycka sig. Man tycker att det inte borde låta konstgjort och plastigt men det gör det—även om man inte har använt datakorrigering i efterarbetet.
William Elliott Whitmore är definitivt inte i den kategorin alls. För det första så har han ingen sångröst på det klassiska viset, utan istället påminner han om ljudet när man drar en räfsa över en gravsten. Inte nog med det, hans ämnesval är inte riktigt vad man skulle kunna beskriva som uppåt. Död, undergång och mer död är saker som ständigt återkommer, men utan att det för den skull blir enformigt eller ens enkelsidigt. Detta blir ännu mer förvånande med tanke på hur minimalistiskt allt är. Om William inte behöver mer än enstaka gitarrsegment under en låt utan klarar sig med bara rösten så blir det så.
Doomfolk/blues. Klart underskattat genre.
Kommentarer är avstängda. Detta görs automatiskt sex veckor efter publiseringstiden, eller så har jag stängt av dem själv för just det här inlägget. Maila om du vill något.
Allt det här var förvisso intressant, men jag kräver mer info om Carl Weathers! Nu! Ögonabajs!
— Ola (@ 22. februari 2006, 15:54)Carl Weathers spelade Apollo Creed i fyra Rockyfilmer innan han gick vidare och var med i monster-monsterfilmen “the Predator” med the Governator. Efter den fick han huvudrollen i action-actionfilmen (och den moderna klassikern) “Action Jackson”. Tyvärr förstod inte många sig på den, då de såg den när de var nyktra så han förpassades till biroller igen. Nu har han varit aktuell i rollen som Carl Weathers i tv-serien “Arrested Development”. Han är för övrigt lika gammal som Andersson och hyggligt lång för att vara amerikan (188cm). Nöjd?
— Nicklas (@ 22. februari 2006, 16:02)Tack, O Store Nicklas. Jag är nöjd, ja, Men det är ändå en sak som fattas. MER! Snälla… Bara en gång till…
“If it bleeds, we can kill it”. Men slutfajten var ganska lam. Hade förväntat mig mer blod, explosioner, avhuggna lemmar, tårar i motljus och Tomas Ledin-låtar.
— Ola (@ 22. februari 2006, 16:30)Låter intressant. Ska genast kolla upp denna William.
— Matt (@ 23. februari 2006, 10:17)