Kladdkaka med glass och hallon
/ måndag juli 23, 2007
Det finns ett mysigt café här i stan, jag är osäker på namnet, men det ligger vid sjön och verkar drivas av IOGT-NTO, något jag inte tycker vi behöver vara småsinta nog att hålla emot dom. En av fördelarna är att det är öppet till 8 på kvällarna från söndag till torsdag och det passade mig utmärkt idag. Fast det är inte caféet jag ska recensera nu, utan vad som mötte mig vid disken.
Kladdkaka. En inbjudande, chokladig, kladdkaka. Man hade friheten att välja antingen grädde eller vaniljglass som tillbehör, jag valde det senare. Dessutom fick man några hallon, det framgick inte av skyltningen utan kom som en glad överraskning. Hallonen såg dessutom ut att vara färska, men det är inget jag kan lova på heder och samvete.
Den här kakan, den här kombinationen av tillbehör, var bland det bästa jag stött på hittills. Det är inga små ord. Det pågick fullt samlag på en bädd av mina smaklökar när en bit av alla tillbehören fick spendera tid samtidigt i munnen.
Kort sagt. Mycket mer finns inte att tillägga, jag antar att en kladdkaka talar för sig själv. Imorgon måste jag ge mig ut för att se om det finns färska hallon att köpa. Jag har feber, och för en gångs skulle är inte lösningen mer koskälla.
Mörk kexchoklad
/ lördag juli 21, 2007
![[Kexchoklad, sort mörk.]](http://www.carbonatedink.com/yttran/images/3.jpg)
Jag gillar mörkare chokladsorter. Kanske inte de med 98% kakao där man måste dricka kopiösa mängder öl och citron efteråt för att bli av med det beska. Så idéen med mörk kexchoklad kändes rätt spännande. Lite som julafton förr när man knappt kunde vänta att öppna paketet trots att det låg där, fullt synlig med någon loj leksak. Kanske en transformer som blev ett flygplan, eller kanske en bilbana där bilarna senare skulle flyga utanför i kurvorna. Vem vet förrän man öppnar pappret!
Så jag skuttade hem, den låg där ett litet tag på bordet för att jag ville den skulle vänja sig vid rummets temperatur. Den ska inte vara för kall och inte för varm. Mer förberedelse var att jag startade DVD-spelaren, valde en film som såg ut att vara underhållande – det var den – hällde upp ett glas läsk och sedan började jag med allt samtidigt. Det var en fest i min ensamhet värdig Claudius. Eller nästan. För kexchokladen tog slut rätt snabbt, och vad värre var att den var sådär. Jag hade väntat mig en runtknullning i munnen. Men nej. Det var en besvikelse. Som vilken kexchoklad som helst bara en liten annan smak.
— Nicklas
