Mörk kexchoklad

/ lördag juli 21, 2007

[Kexchoklad, sort mörk.]
Jag gillar mörkare chokladsorter. Kanske inte de med 98% kakao där man måste dricka kopiösa mängder öl och citron efteråt för att bli av med det beska. Så idéen med mörk kexchoklad kändes rätt spännande. Lite som julafton förr när man knappt kunde vänta att öppna paketet trots att det låg där, fullt synlig med någon loj leksak. Kanske en transformer som blev ett flygplan, eller kanske en bilbana där bilarna senare skulle flyga utanför i kurvorna. Vem vet förrän man öppnar pappret!

Så jag skuttade hem, den låg där ett litet tag på bordet för att jag ville den skulle vänja sig vid rummets temperatur. Den ska inte vara för kall och inte för varm. Mer förberedelse var att jag startade DVD-spelaren, valde en film som såg ut att vara underhållande – det var den – hällde upp ett glas läsk och sedan började jag med allt samtidigt. Det var en fest i min ensamhet värdig Claudius. Eller nästan. För kexchokladen tog slut rätt snabbt, och vad värre var att den var sådär. Jag hade väntat mig en runtknullning i munnen. Men nej. Det var en besvikelse. Som vilken kexchoklad som helst bara en liten annan smak.

— Nicklas

Markerat under: , ,

*