Your Next Favourite Band
/ måndag april 27, 2009
Your Next Favourite Band är en musikrekommendationstjänst som säger sig kunna gissa sig till vilken artist som kan bli din nästa favorit utefter din lyssningshistorik och utefter vad dina vänner lyssnar på. Det är uppenbart att YNFB inte känner mig alls. En anledning till varför Håkan Hellström inte synts på min historik, kan vara att jag redan lyssnat på Håkan Hellström och kommit fram till att Håkan Hellström suger.
Nej, sannolikheten att han skulle bli min nästa stora favorit är därmed ganska liten. Fast det värsta med tjänsten är inte att den hade fel, för ett fel kan alla göra (och jag har gjort flera i mitt liv, ibland nästan samtidigt), utan att det bara ger ett förslag. Gör om och samma namn dyker upp. Idiotisk begränsning. Att ge nytt namn vid nytt försök borde ha varit det mest grundläggande.
Man får väl hoppas att det blir bättre, det är trots allt en nystartad liten sak och den ska ha plockats ihop relativt snabbt. Å andra sidan inte precis som jag känner mig nyfiken till återbesök.
En annan sak jag skulle vilja se, är ett par enkla knappar för att klicka på om man redan hört och gillat, eller hört och ogillat, för att lättare ge rätt råd till mig och bygga upp en bra allmän databas. Med tanke på att tjänsten utgår från Last.fm och att dom har liknande system, hade jag trott att även det skulle höra till det mest grundläggande. Förhoppningsvis är det på gång.
Om jag nu är intresserad av att komma tillbaka. Jag lovar ingenting.
(korspostad på Musik för pastakokning)
— Fredrik
Britney Spears - Slave 4 U (kombinationsrecension av låt & musikvideo)
/ lördag oktober 11, 2008
guäh
— Fredrik
Markerat under: musik
Gogol Bordello: Super Taranta
/ fredag augusti 3, 2007
![[Omslag: Gogol Bordello - Super Taranta]](http://www.carbonatedink.com/yttran/images/9.jpg)
Jag vet inte om den här skivan är bättre än den förra, Gypsy Punks Underdog World Strike från 2005. Jag vet inte om den är sämre heller. Men jag tror inte det, jag tvivlar väldigt starkt på att det skulle vara någon form av nedgång ens inblandat i det här.
Eugene Hütz fortsätter att leda sina New York-baserade zigenarpunkare framåt oavsett vad. Föga förvånande, han var väldigt negativ till all form av konstnärlig nostalgi i dokumentären Kill Your Idols.
Det känns däremot som om att de har blivit lite bättre på att förmedla vad de vill få fram, och att detta också gör att musiken lyfter. På gott och ont, för det tar samtidigt bort lite av det kaosartade – med betoning på lite. Hütz sång kommer fram och det går inte att ignorera att han är riktigt bra sångare när de försiktigt petar på lyssnaren. Det är inget konstlat publikfrieri för att få folk att känna, inga klyschor att falla tillbaka på som får folk att nicka igenkännande. Istället är det glad empatisk musik med en mörk botten och det svänger satan. Allt annat spelar ingen som helst roll. Faktiskt.
(Super Taranta utges av Side One Dummy Records.)
— Nicklas
