Fredrik Adolvsson, snart 31
/ tisdag februari 3, 2009
Här är en sak. Jag satt och reflekterade över gamla synder, gamla tråkiga saker som ingen ändå vill höra något om för dom är alldeles för tråkiga för att få kallas synder och jag gör det själv bara för att öka dess värden inför omvärlden, vilket i sin tur är lönlöst eftersom jag ändå inte tänker berätta om dom, eftersom dom är för tråkiga, och så var det med det.
Men jag satt och reflekterade, och tänkte, att fan, man är inte där man borde vara. I den mån borden är något annat än samhällets betydelselösa impregnering på vårt tankemönster, förstås, för det stör mig inte att jag inte är gift, inte har barn, inte har ett fast och tråkigt jobb som sakta suger ut alla dom bra bitarna av min själ.
Okej, det där sista stör mig, jag skulle gärna byta ut en bit av min själ för en stadig ekonomi, men ändå. Det jag talar om, och den här saken har jag varit inne på förr, på andra sidor, privat, och kommer säkert återkomma igen, så om någon får för sig att recensera den här recensionen kommer jag förstå om betyget blir lågt med anledning av satans upprepningar, det är dock en risk jag är villig att ta, om inte annat för att recensioner av recensioner är ytterst ovanliga, det jag talar om är alltså att jag borde ha mer att visa upp för den tid jag har spenderat med att slösa syre på vår jord. Skrivandet, skapandet i andra former, resultat, resultat, resultat. Det känns viktigt, ganska viktigt, inte viktigast saken i världen men det är trist att inte ha det.
Men det går onekligen framåt. Bara genom att beklaga mig över mitt beteende åtgärdar jag det, och det är tufft, därför blir också betyget högre än det hade blivit när jag började skriva det här, en text som förresten inte fick ett syfte förrän i andra stycket. Just precis, jag började skriva utan att veta vad det skulle bli och det här är vad det blev.
Eftersom jag däremot inte har blivit vad jag ville, eller är var jag vill vara i mitt liv, kan det inte bli toppbetyg, fast den senaste tidens framsteg och svammelfaktorn på det här gör att det heller inte känns rätt att såga mig totalt. Nej, jag är tillräckligt nöjd med mig själv för att, utan att skämmas, kunna ge mig själv en fyra. En stabil fyra. Det förtjänar jag, ta mig fan.
— Fredrik
Markerat under: person
