Britney Spears - Slave 4 U (kombinationsrecension av låt & musikvideo)
/ lördag oktober 11, 2008
guäh
— Fredrik
Markerat under: musik
No. 6 i Alvesta, en lokal
/ måndag mars 24, 2008
Jag tror det första som slog mig när jag steg in på No. 6 i Alvesta var hur man kunde få för sig att trycka in Eldkvarn på ett sådant ställe. Det visade sig senare att Plura och Karla först varit inbokade som akustisk akt, vilket vibrerar mer logiskt, och de andra råkade ha vägarna förbi.
Det om det, nu var det inte bandet jag skulle prata om.
Lokalen, döpt till No. 6 efter – tar jag i min naiva enfald för givet – efter gatunamnet den tilldelats, var en positiv överraskning. Jag hade inte väntat mig någonting tokuselt, det handlade mest om en frånvaro av förväntningar. Det var glädjande att gå in och hitta en riktigt mysigt lokal som känns anpassade för den jazz och blues i mindre skala som vanligen dras dit. Det låga taket ger ett lätt klaustrofobiskt intryck och det finns en olyckligt placerad pelare precis framför scenen. Speciellt det sistnämnad är väl lokalens enda riktiga negativa punkt, som å andra sidan är svår att hänga upp sig på med alla goda intryck i minnet. Stolar och bord är bra placerade, och den lilla inte alls imponerande baren passar in som en nyfödd i hammocken.
Pelaren och ett okej men inte mer ljudsystem förhindrar toppbetyg, det hindrar mig dock inte från att ge en rekommendation till den som råkar ha vägarna förbi. Själv tänkte jag testa på en av de ordinarie jazzkvällarna, det vore intressant att se lokalen med ett för sammanhanget mer naturligt val av artist.
— Fredrik
Markerat under: lokal
Tower Breakfast Tea
/ torsdag december 13, 2007
(bild från Fotoakuten.se)
Teet vi har på jobbet är ett billigt te i billig storförpackning, så billigt att dom inte ens kostade på sig snören till påsarna. Tower Breakfast Tea. Det är inte väldigt gott. Något det däremot är, är värmande kroppen råkalla vintermorgnar. Det kallas förmildrande omständighet. Räddad från bottenbetyg, din lille förlorare!
— Fredrik
Kulturhuset Palladium: Ljudsystemet
/ måndag augusti 6, 2007
Palladium i Växjö byggdes 1925 och tjänade som biosalong ända fram till tidigt 2000-tal, då SF placerade Filmstaden i utkanten av centrum och stal besökare från gamle P. Där visas fortfarande film, fast numera kallas huset Kulturhuset Palladium och tjänar som boende för restaurang/café, konferenser, andra typer av saker och konserter. Jag var på plats i lördags när lokala bandet Je t’aime mon amour spelade, med Staffan Hellstrand som förband.
Med livemusik, som film, är det förstås oerhört viktigt att ljudsystemet fungerar och låter bra. Det gör det på Palladium. Ljudet är tydligt, rent, och akustiken i lokalen hjälper till att bära upp och fylla ut. Fast vad säger lokalen om systemets tekniska kvalitet? Fan vet.
Jag ger ljudsystemet på Palladium en gedigen fyra i betyg främst av två anledningar;
- Jag hittar gott nog väldigt lite att klaga på. Sången låg alldeles för lågt när JTMA höll på, fast det ska teknikern ha skäll för, under Hellstrands aukustiska spelning lät det alltigenom bra.
- Jag vet inte bättre. Nej, mitt musiköra är tillhör inte de mest finkänsliga och mitt ordförråd är svagt på det ljudtekniska området.
Men det här vet jag, och det är det viktiga, att jag det lät fint i mina öron och jag ser fram emot nästa chans att lyssna på musik hos Kulturhuset Palladium.
— Fredrik
Kladdkaka med glass och hallon
/ måndag juli 23, 2007
Det finns ett mysigt café här i stan, jag är osäker på namnet, men det ligger vid sjön och verkar drivas av IOGT-NTO, något jag inte tycker vi behöver vara småsinta nog att hålla emot dom. En av fördelarna är att det är öppet till 8 på kvällarna från söndag till torsdag och det passade mig utmärkt idag. Fast det är inte caféet jag ska recensera nu, utan vad som mötte mig vid disken.
Kladdkaka. En inbjudande, chokladig, kladdkaka. Man hade friheten att välja antingen grädde eller vaniljglass som tillbehör, jag valde det senare. Dessutom fick man några hallon, det framgick inte av skyltningen utan kom som en glad överraskning. Hallonen såg dessutom ut att vara färska, men det är inget jag kan lova på heder och samvete.
Den här kakan, den här kombinationen av tillbehör, var bland det bästa jag stött på hittills. Det är inga små ord. Det pågick fullt samlag på en bädd av mina smaklökar när en bit av alla tillbehören fick spendera tid samtidigt i munnen.
Kort sagt. Mycket mer finns inte att tillägga, jag antar att en kladdkaka talar för sig själv. Imorgon måste jag ge mig ut för att se om det finns färska hallon att köpa. Jag har feber, och för en gångs skulle är inte lösningen mer koskälla.
