Om: Fredrik och Nicklas tycker till om saker som behövs tyckas till om. Det går att eposta, jag tror vi tar förslag på saker att testa.

Sök

Etikettmoln:
öl, choklad, dagar, dricka, film, flaska, fras, glass, godis, juniper hill, kött, kaffe, kebab, kex, kläder, kladdkaka, konst, kyckling, lagrat, ljud, lokal, mössa, mat, musik, nötter, olw, ostbågar, person, pizza, pommes frites, rund burk, sömn, siffror, skiva, språk, stout, tacos, tavla, te, teknik, tidning, tjänst, vätska

Skribenter:
Fredrik
Nicklas
Praktikanter
Praktikantassistenter

 RSS:a

ICA Selection: Double Chocolate & Almond-glass

/ söndag juni 28, 2009

Det bästa med att vara laktosintolerant är att glass räcker länge. I varje fall ifall man bara är det till en viss grad så att man inte blir dålig på direkten av mjölkprodukter. Jag kan till exempel äta gräddglass i sådana där 500mls burkar som är fasligt populära (och i de flesta fall lite dyra) i tre ettapper. Så de kan räcka tre dagar — minst!

ICA har nu gett sig in i de lukrativa runda burk-marknaden som domineras av Häagen-Dasz och Ben & Jerry. Den jag har prövat är Double Chocolate & Almond. “Len gräddglass med smak av belgisk choklad varvad med bitar av choklad, pekannötter och chokladöverdragna mandlar.” Så står det på burken, och när glassen smält lite och inte längre är stenhård så stämmer det.

Det är en helt okej chokladglass som lyfts av småbitarna som gömmer sig i den. Helt klart värt det om man ha ett litet budgetalternativ till Choc Choc Chip (fortfarande den odiskutabla mästaren av chokladglassar — avvikande åsikter skrattas ut). Om man inte är nötallergiker, för då känns det rätt idiotiskt att äta något med både mandlar och pekannötter.

Något negativt? Jo, kanske var Ben & Jerrysnålt med mandlar. Mer chokladbitar och pekannötter däremot så jag kan inte gnälla för mycket.

— Nicklas

XS Rogue Imperial Stout 2006

/ fredag mars 20, 2009

Jag måste erkänna. Ja, jag köpte den för flaskan. Enbart. Jag stog och vägde lite, skulle jag ta den här eller deras IPA. Tillslut valde jag deras imperial stout. Det är enklare att göra en bra stout tycker jag. En IPA måste vara riktigt bra för att inte vara vattnig och lite tråkig. För det här priset vill jag inte ha något tråkigt.

Det fick jag inte heller. Ett skummoln av chokladkryddad kaffe med en ljuvlig beska fyllde upp munnen och fick ögonen att lysa av lycka. Jag är bara ett halvt glas in i flaskan, men åh, ja, det här var gott. Riktigt gott. Oerhört välsmakande. En massa synonymer till de där två meningarna. Det här är en öl man dricker för att det är gott, inte för att bli full. Om man nu inte menar full i magen för den är rätt mättande.

Enda svaga punkten som hindrar den från en femma är priset. Det är en rätt dyr flaska, stor i och för sig men ändå. Men med tanke på smaken och allt så tycker jag inte att den är för dyr trots allt. Dessutom är flaskan fortfarande jävligt snygg och ska sparas. Rogue Ales Brewery vinner. Yar.

— Nicklas

Mössa under vindiga dagar

/ lördag december 22, 2007

Jag har sådant där hår som bara hårfrisörer tycks uppskatta. Det har ingen volym och tenderar att bara ligga ner. Vindiga dagar är det riktigt jobbigt för kallheten blåser takt in och får hela skalpen att blid syndfullt nedfrusen. Riktigt jobbigt, men det finns ju huvudproteser numera.

Genom att begrava huvudet i en tygklump slipper öron och skalle bli till is. Fantastisk uppfinning faktiskt. Så till vida det inte slår om snabbt och man står där i plusgrader med något lurvigt på huvudet. Då börjar man svettas och det är lite värre än att frysa. Fast om man har på sig mössa när det är värmt förjänar man det, för man är otvivelaktigt en idiot.

Hursom. Mössa. Ibland kan man vara lite tvivlande, men det är ett bra klädesplagg. Praktiskt, funktionellt. Klart en bra sak. Sedan får man bara hoppas att när man väl hittat en väldigt skön mössa inte tappar bort den på en offentliga toalett eller liknande och tvingas gå med en mindre perfekt mössa resten av vintern.

— Nicklas

David Lynch Signature Cup espresso

/ fredag december 7, 2007

Hade jag haft sinnesnärvaro hade jag sagt “this is a damn fine cup of coffee” men istället satt jag som förhäxad och stirrade ner i koppen. Innehållet var svart och det var bättre än “damn fine”, det var fantastiskt. Smaken fick mig att mysa samtidigt som värmen spred sig genom kroppen. Det finns de som säger att gott kaffe förhöjs av presentationen. Snickesnack. Allt som behövs är en kaffe kopp och en burk med David Lynchs ansikte på. Resten är ovidkommande. Att det låg glasskärvor på köksbordet och lite disk i en ända stor röra spelade ingen roll. David Lynch Signature Cup espresso, this is the fucking shit right here.

Personligen tycker jag det var en genidrag att med hjälp av kaffet finansiera distributionen av Inland Empire. Delvis, just nu går delar av pengarna till något annat filmerlaterat. IFC tror jag, men jag erkänner rakt ut att jag kan ha fel.

Men det finns ett moln av oro, ett oväder på horisonten. Inte nog med att man allvarligt överväger att skaffa en espressomaskin, att beställa kaffet från hemsidan är rätt dyrt på grund av frakten. Så om någon ser det inom landets gränser: hojta till i eposten för helvete. För med billigare frakt hade det blivit en femma. Det här är kaffe värt en längre bilresa. Damn fine.

— Nicklas

Ett pommes stulit från Fredriks tallrik

/ onsdag december 5, 2007

Innan Inland Empire började åt några ur “the possé” kebab. Ingen drack lager eller popadoms, så det gick inte göra ett Red Dwarfskämt – inte för att det gjorde något, ingen av de andra skulel fattat det ändå. Men till saken hör att jag stal och åt upp en pommes frites från Fredriks tallrik. Precis som rubriken säger. Jag sträckte högerarmen mot vänster och tog den, rakt från utkanten av tallriken. Sedan åt jag den som om den vore min.

Men först då utseendet, för det är en del i hela pommes-upplevelsen. Sidorna var platta, det som i normala fall kallas “strips” i matbutikerna utan att någon förstår varför. Det är ju så de ska vara, de där guppigt räfflade sakerna som blir degigare oavsett tid i ugnen har stulit namnet i livsmedelskatalogerna. Dumt. Men den här var platt och som sig bör. Den var också gul, mellan gul och väldigt gul på diagrammet.

Det negativa med det hela var två saker. Fredrik hade saltat dåligt så inget salt alls på den här. Skamligt, för pommes utan salt är inte bra alls. Det är lite småtrist att äta, lite torrt utan smak. Det andra stora felet var att det bara var ett, och alltså, bara äta ett pommes är skitdumt, för de är rätt små. Ensamt är det som en sådan där mesig “aptitretare” som kypare springer runt med på brickor i amerikanska filmer. Nej, mer salt och fler i antal och det hade kunnat vara något till skillnad från det här.

— Nicklas

Äldre