Om: Fredrik och Nicklas tycker till om saker som behövs tyckas till om. Det går att eposta, jag tror vi tar förslag på saker att testa.

Sök

Etikettmoln:
öl, choklad, dagar, film, fras, godis, juniper hill, kaffe, kex, kläder, kladdkaka, konst, kyckling, ljud, lokal, mössa, mat, musik, nötter, olw, ostbågar, pizza, pommes frites, sömn, siffror, skiva, språk, tacos, tavla, te, teknik, tidning, vätska

Skribenter:
Fredrik
Nicklas
Praktikanter
Praktikantassistenter

 RSS:a

Mössa under vindiga dagar

/ lördag december 22, 2007

Jag har sådant där hår som bara hårfrisörer tycks uppskatta. Det har ingen volym och tenderar att bara ligga ner. Vindiga dagar är det riktigt jobbigt för kallheten blåser takt in och får hela skalpen att blid syndfullt nedfrusen. Riktigt jobbigt, men det finns ju huvudproteser numera.

Genom att begrava huvudet i en tygklump slipper öron och skalle bli till is. Fantastisk uppfinning faktiskt. Så till vida det inte slår om snabbt och man står där i plusgrader med något lurvigt på huvudet. Då börjar man svettas och det är lite värre än att frysa. Fast om man har på sig mössa när det är värmt förjänar man det, för man är otvivelaktigt en idiot.

Hursom. Mössa. Ibland kan man vara lite tvivlande, men det är ett bra klädesplagg. Praktiskt, funktionellt. Klart en bra sak. Sedan får man bara hoppas att när man väl hittat en väldigt skön mössa inte tappar bort den på en offentliga toalett eller liknande och tvingas gå med en mindre perfekt mössa resten av vintern.

— Nicklas

David Lynch Signature Cup espresso

/ fredag december 7, 2007

Hade jag haft sinnesnärvaro hade jag sagt “this is a damn fine cup of coffee” men istället satt jag som förhäxad och stirrade ner i koppen. Innehållet var svart och det var bättre än “damn fine”, det var fantastiskt. Smaken fick mig att mysa samtidigt som värmen spred sig genom kroppen. Det finns de som säger att gott kaffe förhöjs av presentationen. Snickesnack. Allt som behövs är en kaffe kopp och en burk med David Lynchs ansikte på. Resten är ovidkommande. Att det låg glasskärvor på köksbordet och lite disk i en ända stor röra spelade ingen roll. David Lynch Signature Cup espresso, this is the fucking shit right here.

Personligen tycker jag det var en genidrag att med hjälp av kaffet finansiera distributionen av Inland Empire. Delvis, just nu går delar av pengarna till något annat filmerlaterat. IFC tror jag, men jag erkänner rakt ut att jag kan ha fel.

Men det finns ett moln av oro, ett oväder på horisonten. Inte nog med att man allvarligt överväger att skaffa en espressomaskin, att beställa kaffet från hemsidan är rätt dyrt på grund av frakten. Så om någon ser det inom landets gränser: hojta till i eposten för helvete. För med billigare frakt hade det blivit en femma. Det här är kaffe värt en längre bilresa. Damn fine.

— Nicklas

Ett pommes stulit från Fredriks tallrik

/ onsdag december 5, 2007

Innan Inland Empire började åt några ur “the possé” kebab. Ingen drack lager eller popadoms, så det gick inte göra ett Red Dwarfskämt – inte för att det gjorde något, ingen av de andra skulel fattat det ändå. Men till saken hör att jag stal och åt upp en pommes frites från Fredriks tallrik. Precis som rubriken säger. Jag sträckte högerarmen mot vänster och tog den, rakt från utkanten av tallriken. Sedan åt jag den som om den vore min.

Men först då utseendet, för det är en del i hela pommes-upplevelsen. Sidorna var platta, det som i normala fall kallas “strips” i matbutikerna utan att någon förstår varför. Det är ju så de ska vara, de där guppigt räfflade sakerna som blir degigare oavsett tid i ugnen har stulit namnet i livsmedelskatalogerna. Dumt. Men den här var platt och som sig bör. Den var också gul, mellan gul och väldigt gul på diagrammet.

Det negativa med det hela var två saker. Fredrik hade saltat dåligt så inget salt alls på den här. Skamligt, för pommes utan salt är inte bra alls. Det är lite småtrist att äta, lite torrt utan smak. Det andra stora felet var att det bara var ett, och alltså, bara äta ett pommes är skitdumt, för de är rätt små. Ensamt är det som en sådan där mesig “aptitretare” som kypare springer runt med på brickor i amerikanska filmer. Nej, mer salt och fler i antal och det hade kunnat vara något till skillnad från det här.

— Nicklas

Konstutställning på Juniper Hillspelning

/ onsdag november 28, 2007

Sångerskan i Juniper Hill sa att det var en kulturyttring på spelningen den 10:e november. “Sprida konst från replokalen ut till massorna.” Konsten i det här fallet är den här tavlan:

Så fungerade det? Nej. Tyvärr nej. Eller jo. Det är ju en kul sak, men tavlan fick alldeles för lite plats bland alla gitarrer och pedaler och ölflaskor. Den syntes knappt alls även för de längst fram. Den hade mått bättre längre upp och längre bak. Varför inte istället för den gôrfula bannern baren hade satt upp, den där texten var satt i gratistypsnittet som Wahlströms har dille på att använda på fantasyomslag? Och kanske med lite blinkande julgransbelysning i varierande färger runt tavlan? Jag tror det hade fungerat ypperligt.

Eller, och det här är bara en tanke, ha tavlan på ett rullband som åker genom publiken och kanske slår folk i huvudet här och där. Konst ska trots allt inte vara säker, den ska kännas. Men tanken, den var god, och konserten var ännu bättre.

— Nicklas

Inledningen av "Underbar och älskad av alla" som trailer

/ torsdag september 13, 2007

Ponera att du går på bio, du sätter dig ner i stolen och ser trailerna. De kommer en och en, och sedan kommer en jättelång trailer som är dåligt klippt och fokuserar mest på namn. Sakta går det upp en ljus, det är fel film. Du smyger ut från salongen och in i nästa, ser mer trailers och sedan kommer den riktiga filmen som är 28 Weeks Later. Du har inte missat något alls! Låter det för otroligt? Nej, för just det här hände Yttran Av Repressiv Tolerans. Vi står för detta misstag utan att skämmas.

Så nu ska vi, på bara titelsekvensen och den lilla scenen innan, recensera Underbar och älskad av alla och vi kan börja rakt ut med ett nej. Den håller inte alls som en trailer. Inte nog med att den är dåligt klippt, den säger ytterst lite om innehållet mer än vem som regisserat, vilka som håller bommen och vilka som är med. Vem bryr sig om vem producenten är i en trailer?! Inte jag. Jag vill se lite kul scener – vilket vi inte fick, innan-titelsekvensen var hopplöst intetsägande. Men det riktigt skrämmande? Mer skrämmande än hela 28 Weeks Later? Det kändes faktiskt som en värdelös trailer. Allvarligt alltså. Början av filmen var som ett promomaterial ihopsatt av en prao.

Fast när YaRT var i rätt lokal såg vi trailern för Shoot ’Em Up och den verkar smått fantastisk. Paul Giamatti tycks sluka varje scen och filmens huvudperson tycks hamna i skymundan. Därför kommer den här:

— Nicklas

Äldre