Om: Fredrik och Nicklas tycker till om saker som behövs tyckas till om. Det går att eposta, jag tror vi tar förslag på saker att testa.

Sök

Etikettmoln:
öl, choklad, dagar, film, fras, godis, juniper hill, kaffe, kex, kläder, kladdkaka, konst, kyckling, ljud, lokal, mössa, mat, musik, nötter, olw, ostbågar, pizza, pommes frites, sömn, siffror, skiva, språk, tacos, tavla, te, teknik, tidning, vätska

Skribenter:
Fredrik
Nicklas
Praktikanter
Praktikantassistenter

 RSS:a

Måndagar

/ måndag september 3, 2007

I begynnelsen skapade Gud allting. Han skapade jordklotet, träden, fjordarna, talet 3 som kan spegelvändas och bli ett E, för trånga kalsonger, cigaretter, kaffekoppar utan öron som gör att man inte kan hålla i dem utan att bränna sig, skorrande högtalare, älgar, kamikazepiloter, överstrykningspennor, Tipex, Amigans tangentbordsgarage, cyklar, bananer, apelsiner, päron, äpplen, cornflakes, kineser och Borås. Och på sjunde dagen vilade han. Han kallade dagen för söndag, efter det lata djuret Söntrapasten (numera utdöd).

Jag tror dock inte på Gud, och jag är tveksam till Borås. Men jag tror på söndagar. Det är dagen efter lördag och dagen före måndag. Jag ser många fördelar med söndagen. Vilodagen. Ibland har man festat på lördagen och då behöver man vila på söndagen. Men det är även så att när man bor på landet (nåja) så är allting dött på söndagar. Inga affärer är öppna och det händer ingenting, så man är tvingad till att vila.

Och sedan kommer måndagen.

De allra flesta hatar måndagar, eftersom de måste gå tillbaka till sina jobb, sin skola och sin arbetslöshet som är exceptionellt tråkig på måndagar eftersom alla andra är på jobbet eller i skolan. Men jag tycker ändå inte måndagen är så hemsk. Efter söndagens lata bravader är det relativt skönt att kunna gå upp och göra någonting.

Måndagen är en form av startdag inför arbetsveckan. Man kommer undan med det mesta, och behöver aldrig överanstränga sig. Istället för att jobba kan man till exempel gå på toaletten och spela mobilspel i en timme eller skriva korkade blogginlägg. Ingen frågar varför man inte producerar något eftersom alla vet varför och sanningen är accepterad. Det är måndag. Första Dagen I Arbetsveckan. Man får vara seg.

Alla är sega på måndagar. Det finns de som är pigga och glada och skuttiga, men de hatar vi andra och vi vägrar ha med dem att göra. Istället ignorerar vi varandra in i det sista och vi pillar med småsaker, får sådant som inte kräver så mycket jobb att bli klart. Sådant vi inte hann klart i fredags. Småstartar. Lyssna på musik. Dricker en kopp kaffe. Går på dass och spelar mobilspel.

Så måndagar är inte hemska. Jag tycker inte det. Visst, det hade inte skadat att ligga och slappa som i söndags, men ändå. Det kunde varit mycket värre. Måndagar och torsdagar kunde ha bytt plats, och då hade det varit extremt tungt att gå till arbetet. Då hade man kommit rakt in i veckans stressigaste dagar. Vilken skräck!

Tur att veckan börjar med en måndag.

— Tommy k Johansson

Praktikant

Jede Automatkaffe

/ fredag augusti 31, 2007

Jag är koffeinberoende. Det är jag medveten om och även om jag till och från har försökt att minska på beroendet, har jag aldrig haft några planer på att ta mig ur det helt och hållet. Kaffe är på tok för gott för att undvika. Dessutom har det en stark social funktion när man har ett jobb som innefattar möten. Personer som kommer till ett möte för att tacka nej till en kopp kaffe och istället fråga efter mineralvatten, eller – Gud förbjude – té, tas inte på allvar.

Däremot är jag ingen barista-dyrkare. Visserligen föredrar jag mörkrostat kaffe, och även jag kan se tjusningen i att avnjuta en kopp bryggt på finaste bönorna, handplockade av små underbetalda pygmébarn på ett jättelikt fält i Amazonas skövlade regnskog, men jag är inte kräsen. Bara tillräckligt för att ta med mig egen termos till jobbet.

Det var många månader sedan jag slutade dricka jobbets automatkaffe. Vi har nämligen en sådan där stor blå maskin från Jede, där man trycker på en knapp och väntar i fem sekunder under tiden en kopp bryggs från färdigmalda bönor. Vår automat laddas med Zoëgas Skånerost, vilket jag minns som ett riktigt rävgift.

Jag minns det som vidrigt. Jag minns det som avskyvärt. Jag minns att jag ibland fick den första koppen på morgonen, och maskinen gurglade då ur sig en svart sörja fylld av gamla torkade rester och flagor från rören. En klunk av det och man fick spendera hela förmiddagen på toaletten och skita blod.

Imorse hann jag till min stora fasa inte att brygga eget kaffe. Detta händer vid enstaka tillfällen och jag har då hämtat på McDonalds (klart godkänt) men idag orkade jag inte. Därför insåg jag att det var dags att vika mig för Jede-djävulen och be om en kopp frätande och pissljummen tjära.

Knappen trycktes. Maskinen spottade och svor, rasslade och spydde ut en kaskad av ömsom svart och ömsom transparent vätska i min blårandiga mugg. Det luktade för jävligt. Jag smakade på det och minnena kom tillbaka och la sig som en ångestladdad klump i halsen.

På något sätt var det ändå inte lika hemskt som jag trodde det skulle vara. Visst var det bara ljummet och visst var det blaskigt. Men det var trots allt en kopp kaffe, och det var framför allt min första kopp på morgonen.

Hade det varit vid ett annat tillfälle hade betyget blivit annorlunda. Men nu. Nu måste jag ge kaffet en 2:a, för det är trots inte bara själva drycken jag betygsätter. Det är upplevelsen. Helheten. Och den är värd sitt betyg.

— Tommy k Johansson

Praktikant